Välkommen!

En typisk Välkomstblomma ska vara 

brandgul ....... eller orange som det lär heta numera.

Bästa till sist?

Var det kanske här i Häggvik det började... detta med att göra brevlådorna lite påkostade, lite av ett visitkort? Det ser ju väldigt genuint och vackert iut.

I Sund

hittade jag denna av något senare datum, men inte mindre vacker ... tänk vad lite färg och snickarglädje kan göra?!

Men man kan också använda 

en pensionerad traktor, en Bolinder Munktell - en klassiker, som visitkort. Vad kan vara mer passande än att låta traktorn, denne trotjänare bli staty vid vägen? "Vi bor i andra huset från traktorn räknat!"

Här kan du se andra vackra postlådor-

I dimma höljd

lDimman lättar!
Tänk på bara några minuter.............  Dimman varit helt ogenomtränglig ........... man ser inte att helaVärlden, hela  byn är så nära, tryggheten.............. helt inbäddad i dimma....... så skingras den,

När det vackra igenkännbara träder fram, blir det igenkännandets glädje...... man hade ju nästan glömt hur vackert det är!

Tänk att dimman kunde förtränga det vackra så effektivt!

Google i all ära......

......men det funkar inte riktigt alla gånger. En bil stannade, föraren vevade ner rutan (heter det så fortfarande? Ingen "vevar" ju längre?) och frågade vad hennes dotter kunde göra medan hennes son skulle rida på Islandshäst i Mädan."Sofie tycker att det skumpar så väldigt!"

 Sån´t är lite svårt att googla om..........  men jag visste ju att Stefan ger alla möjlighet att köra Gokart i Kusthallen hela sommaren. 

Vi i Intresse- och Företagarföreningen insåg behovet. ........ och Elisabeth skaffade oss 

kepsar! 

När jag tog på mig kepsen insåg jag ett annat prolem! ..................nämligen att de ska stanna och fråga mig : "Varför klipper du dig inte?" ..... får långhårig var jag, så otroligt långhårig! 

Att åka in till Ullånger bara för att klippa mig var inte att tänka på och Carola är visst semesterledig. I mina funderingar kom jag att tänka på tennisstjärnan Mats Wilander. Han blev ju så omskriven då någon journalist kom på att han klippte sig själv.

För mig har ofta tanke och handling varit nanosekunder ifrån varandra. Min pappa tyckte många gånger att tanke och handling ofta kom i omvänd ordning! .....  jag tog fram klippmaskinen  inköpt  på Clas Ohlson för att ta bort håret på hundtassarna på vintern, så att inte snön fastnar mellan trampdynerna. Kollade att maskinen var ordentligt rengjord och tog mig an uppgiften med hjälp av badrumsspegeln.............

Resultatet blev riktigt bra!! Mats skulle ha varit imponerad.

.... och är det några ojämnheter här och där är det ju bara att behålla kepsen på!

17 minuter...........

tar det för mig att göra i ordning så mycket ved att det värmer mig och mitt hus den kallaste dagen till vintern. Genom att kapa med bågsågen, kvista med handyxan

och kärra hem långveden på skottkärran får hela jag en genomkörare..... rent träningsmässigt alltså. Skottkärran kräver inte bara muskelarbete utan innebär även balansträning. 

Veaskog finns det hur gott om som helst runt Konvqaljbacken, så några längre sträckor behöver jag inte forsla hem veden. ......... och går det tungt uppför sista backen sitter Molly framför Lilla Grå (gäststugan) och hejar på. 

Uppfinningen med däcket på huggkubben har underlättat vedklyvningen oerhört. Pelle hade sett uppfinningen på TV där man visade detta............ Finurligt!....... och Pelle har många gamla uttjänta däck. 

Bara att be Molly fylla det fastskruvna däcket med klabbar och sedan gå runt med klyvyxan och klyva för allt vad tygen håller. Missar man så studsar yxan bara mot däcket.........Ingen vedklabb faller omkull eller ramlar till marken och måste lyftas upp............. ja, lite hjälp måste Molly fortfarande få med klabbarna. ..... till nästa år ska jag lära henne själva klyvningen också! ...... men då får jag ju inte utlopp för min kreativa ådra.............. Så det blir nog strid om att få klyva.!?

..... och forma ett konstverk för varje gång däcket fylls med nya klabbar.... och klyvs till olika formationer. 

Är det inte vackert!?

17 minuter tog det också att göra detta inlägg, men då måste jag stiga upp tidigt på morgonen, för vid åtta har turisterna korkat igen masterna som tar emot signalerna från mitt mobila bredband

......... hoppas att det gett lite "värme"!?

Om jag använder 17 minuter till att göra en dags ved undrar många om det lönar sig .........

.. men ingen frågar om det lönar sig att sitta framför datorn?

Byns bästa............

utsikt

har nog Timo och Majaana 

även om flera andra anser att just deras utsikt är den vackraste.. 

Molly tycker att ingen vy går upp emot hennes då hon ligger på altanen och kan se Exa är ute på sin gårdsplan ...... , tvärs över sjön ............600 meter bort

och bästa

sauna, har TImo också

...... men Timo har inte testat min sauna som ju jag tycker är  ....... Timo har av någon outgrundlig anledning fått för sig att det finns ett getingbo någonstans i närheten av min bastu och Timo är livrädd för getingar.

Men han har en otroligt god värme i sin med, inte het och torr utan GOD varm och ljuvlig ånga  ........  

så får man hälsa med "Terve" när man kommer och hälsar på............. bara det!

Lika roligt varje gång det kommer ett sms: 

"Terve,! Sauna varm. Välkommen!" . inget onödigt rundprat.

Magiska Rotsidan

Att alla är så fascinerade av Rotsidan och kan besöka naturreservatet hur ofta som helst......  tror jag beror på att Rotsidan har lika många ansikten som solen har strålar. Jag brukar fråga, de som varit där, vad som gör det så magiskt och får hur många förklaringar som helst. ALLA har "sitt" Rotsidan
Jag tycker bäst om Rotsidan när dagen vaknar och det är pålandsvind, lite dramatiskt, gärna höst.......... men jag ska erkänna att jag ofta är ganska ensam där. Jag har förmånen att bo så nära att jag kan hoja dit på en kvart och åker dit bara när Rotsidsidan visar upp sig från "min" sida..... som idag

Bara att ta med sig kaffetermosen och kameran, bre en smörgås och sticka iväg i gryningen. Vad den svarta plastlådan vid ryggsäcken är? Jo det är "bensintanken" till min elcykel. Lätt att bara plocka med sig. 

Jag ska erkänna att jag även hade med mig DN, men blev så arg när även de antydde att det nog var Al Qaida som var inblandade i de fruktansvärda bomb- och skjuthändelserna i Oslo igår     de visste ju inte säkert, men....... 

Det var så det beskrevs av nästan alla medier igår............ men det var just igår.

När jag sitter där på Rotsidan och lyssnar på cykelradion, hör jag att det är en man gripen "på sannolika skäl misstänkt för dåden" ..... en purnorrman! En Kristen fundamentalist (när hörde du den ordkombinationen senast?), en högerextremist. Det ska bli intressant att se hur media och politiker hanterar detta.Så DN fick inte vara med på bilden.

Just när solen börjar strö silver i havet, färgerna är få, men vackra,....."Havet är alltid mörkare än the sky!" Sa en akvarellärare i Grekland en gång till mig. Stämmer!?

Så börjar skådespelet med pålandsvinden. Det är lätt att känna hur det måste ha varit för de sjömän som var ombord på båtar som förliste här.

Rotsidan är magiskt!

Stureplan nästa ?

För ett par år sedan tog Ingrid  chansen, när Miljöpartiet fick igenom genidraget med friår. Hon arbetade tidigare  som sjuksköterska  på en vårdcentrral i Gullänget och närde en dröm om att baka och sälja bröd.
Hon är också en inbiten älgjägare och hemmansägare, med stort skogsskifte i Gideå............. hejare på att hugga i, med andra ord
Hon köpte ett hus i Björnås och eftersom huset hade varit affär tidigare fick det bli Loppis i bottenplan..... skyltfönster fanns ju!.
I källaren på huset fanns vad hon egentligen var ute efter........... den rejäla bakugnen Hon experimenterade med olika brödsorter ....... testade även att baka ett barkbröd,......... bark hade hon ju obegränsat från egen skog. Barkbrödet blev en succé.
Ingrid, som nu var SkogsHilda för alla, fick ett stort pris av Länstyrelsens (stora utvecklingspriset) 50 000:- och flera andra priser. Turisterna spred hennes nyhet och hon började sälja barkbrödet även utanför Höga Kusten. Huset i Björnås blev för litet och "låg lite avsides" framför allt vintertid............. Hur man nu kan tycka att Björnås ligger avsides!?

NU har Ingrid köpt största huset efter Kungsgatan i Ullångers (vägen genom Ullånger heter Sundbrogatan (Tack, Anki!)................ men det låter ju bättre med Kungsgatan?!). Här har SkogHilda med sin man öppnat ett café och större bageri. När man står vid bröddisken kan man beskåda hantverket inne i bageriet genom det vackra fönstret, medan man väntar på betjäning. 

Och caféet är så populärt att de fem borden är nästan alltid upptagna, men då makar man ihop sig,..... alla ryms!  Hela intedningen är   genuin och vacker. Inget bord är det andra likt,  vackra hemvävda dukar .......... gamla vackra koppar ...... och ett bröd som gör att man kommer tillbaka.
Idag blev det Fikonbröd med ost......... och kaffe förstås!

Bara i vår har jag sett inslag på både Rapport, Aktuellt och Mittnytt om hennes barkbröd........

Det skulle inte förvåna mig om Ingrid snart öppnar en filjal på Stureplan?!

Samma hund?

Helt "nollad" på Kronblomsoffan, med huvudet på favoritkudden

Bara en timme och ett par handdukar tidigare gav hon järnet mot Exa i den dyblöta "brottningmatchen".

Hon har en fantastisk förmåga att koppla på och koppla av............

och läsa situationer.

Idag på vandringsrundan deltog några besökare, som hade  hundrädd dvärghund. Den hade blivit skrämd av någon stor aggresiv hund "på gatan istan".. Molly sprang i full fart mot hunden, trodde att det var en ny busig lekkamrat, men bromsade in och smög sakta  fram de sista metrarna och nosade sååå försiktigt på den darrande kopplade hunden , trots att hon själv var okopplad ........... visade så tydligt den lilla rädda hunden "Du behöver inte vara rädd! Jag vet hur det känns!", sen lämnade hon den ifred under hela 7 km promenaden, fast hon var lös hela tiden. 

Jag tänkte: "Ni skulle ha sett henne när hon "anföll" Exa!. Då hade ni inte trott att det var samma hund!"

  

Bondkatt bland Hermelinerna

Jag var bjuden på middag igår, fantatiskt gott och trevligt............. vid sågsundet i Häggvik.......... fast egentligen ligger det i sund, en stor del av "Häggvik" är egentligen Sund på kartan, men de som bor där säger att de bor i Häggvik av någon outgrundlig anledning. Så är det i många byar här.

När jag blev bjuden fick jag veta att vi skulle smaka lite Korsikansk och Spansk mat, då ju värdinnan hade varit på Korsika nyligen. 

Fantastiskt GOTT !.... men vad är der för bröd som ligger på talltiken?

Då Konvljerna blommat över för mer än en månad sedan och jag bakade igår, då det regnade, 

tog jag med ett bröd, vanligt bondmatbröd där jag tar vad som finns i skafferiet...........När jag kom till min kusin, kom jag att tänka på att jag ju också varit till Korsika...... på en vandringsresa.; så  när Gunnel berättat färdigt om alla rätter och hur hon kommit i kontakt med dem. kändes det som att  mitt bröd var som "en katt bland hermelinerna". ............ så jag berättade för gästerna och värdarna, att när jag var på Korsika, såg jag en papperslapp på marken under en av vandringarna, jag böjde mig ner och tog upp  lappen, men kunde inte tyda de korsikanske krumilurerna, så jag frågade guiden vad det stod. 

Då berättade hon att det var ett recept på ett urgammalt hälsobröd som urbefolkningen bakade på ett idag mycket exklusivt och svårodlat sädeslag som liknar svensk råg, men smakar lite oliv. Detta bröd åt man med en speciell marmelad ............. som jag ju sett att Gunnel hade på buffebordet.

Ni kan tro att det bara sa swisch så var hela brödet slut!

Tur att jag hade haft olivolja i skafferiet och........ i brödet, så det var lite sydeuropeisk touch över det.

"Har man tur behöver man inget vett", sa min farmor när hon tyckte att man haft oförtjänt framgång..

Vadå regn? Vadå blöt?

I hundkretsar brukar vi säga att finvädersmattar får finvädershundar! En sanning med modofikation. Det finns undantag. En mig närstående person är helt galen i att vara ute i ur och skur. Hennes hund  gillar också regn, om det kan beskådas genom köksfönstret.
Natten till idag har det regnat här och idag likaså, säkert 10 mm, så det var ordentligt blött när Pelle och jag tog en tur bortåt änget med Molly och Exa.
En lugn promenad där de trippade mellan vattenpölarna och inte busbrottades som vanligt ......... trodde vi

De hinner inte mer än ut på den blöta lägdan förrän de brakar ihop......... Exa är starkare, men Mollan aggresivare...

 matchen går vidare så att vattnet bara yr om kompatanterna......

Sedan bär det av genom regntygnda ormbunkar ner mot sjön ,........ Exa har ett övertag, då hon är större, men Mollan är snabbare i själva svängarna

Tidvis kan man nästan inte se dem bland den höga vegetationen.

"Ovänner? Arga? NEEEJ ! Vi är BÄSTA kompisar"

"Ja, lite blöt blir man förstås.......... Det var det värt. Husse får ta fram handduken, precis som man gör när människor boxas"

Undrar när Exa berättade för Molly att i morgon klockan fem har hon en dejt med en polishund inne i Foppaland, för lite avis var nog Molly när vi skildes vid postlådan.

Så om sisådär en 67 dygn blir Exa lycklig mor till ett antal polisvalpar............. 

Lycka till!

Filmstjärna i vardande?!

När vandringsgänget samlades imorse märkte man att något var i görningen! 

Skaran hade utökats med några barn och en spanjor

.................... dessutom

 hade Ove tagit på sig en tjusig hatt
Vilken karaktär!

 och tränade hela tiden på filmgester, "Såhär gjorde Clintan i en film jag såg!"

Vi skulle vara med på en film som man håller på att göra om Världsarvsleden. Leden är nämligen nominerad till ett fint pris. Fyra projekt i landet är nominerade och filmen skall visas vid prisutdelningen i Stockholms stadshus i september.

Filmfotografen, Lennart, diskuterar med Margareta så att han inte missar någon vinkel.

Molly åsåg spektaklet med upphöjt lugn...........

men undrar om hon inte i sitt stilla sinne tänkte: på vad hon skulle göra för att bli en ny Båtsman?

Resa till Vitterastenens Land.

Någon "trepartare" i Slåtterdansen , blev det inte i år för min del, då Lars-Göte väntade lite för länge med den delen av dansen  Att se när en traktor strängar höet, en annan balar och en tredje plastar in balarna............ och sedan hinner traktor nr ett även hämta de plastade balarna och göra snygga uppställningar efter kanten......... är något utöver vad man tror är möjligt,.......... alla vet vilka turer de andra har att göra, alla traktorerna är igång samtidigt hela tiden, ingen behöver vänta, på tre timmar är hela byn fixad.... men det får bli nästa år.

I år gav gav jag mig samtidigt ut på en omtumlande resa till Vitterastenens Land Tänk har sprang barnen fort när de skulle förbi, då de visste att Vittrorna bodde bakom stenen!

Finns det ett bättre ställe att möta Livsvandrerskan, min bloggarvän, än i en liten stuga mitt ute i skogen..........

Malbergsstugan är tillräckligt stor......... hela byn ryms här!

Den lilla kaminen gav det godaste kaffe......... om det nu var kaminen det berodde på?!

I Bågatjärn, strax utanför byn, lär man ska kunna få röding............... 

men det närmaste röding vi kom denna gång var denna vita näckros...... undrar om det var den de trodde var en röding?

Redan halvfyra på morgonen släppte vi ut hästarna, Jupiter

och Kajsa fick några timmars bromsfritt bete

och i slutet av  åskovädret i går fick de sig några timmar ytterligare bromsfritt innan de blev intagna.... Skönt med en dusch!

Tyvärr fick jag ingen bild från Bya-loppiset då åkovädret gjorde att det blev för mörkt i lokalen för att göra alla fina saker rättvisa,............ men några böcker blev det. Kul idé med Bya.loppis......... hela byn enbgagerad!

Jag har heller ingen bra bild av Biggles, din fina hund, som Molly (och jag) gillade så skarpt. ........ tror att det beror på att vi var fullt sysselsatta med att ha koll på dem så att de inte tog alltför vida svängar i närheten av vägen .............. och i skogen hade de sådan fart att man inte ens på 1/1000-dels sekund kunde fånga dem!

Ångrar att jag inte köpte den fina sängen, ...... men  hade ju ingen plats för den i bilen.... även om jag har ett vidunder till bil!

Mötte även en annan bloggkompis, som kom fråsande i sin fyrhjulsdriva suv på en skogsbilväg. Så roligt att få en person till en blogg som man följt med intresse.......... och hennes dotter kom  med traktorn och levererade en höbal till hästarna, Vilka härliga månniskor i den byn!

Ett enrgifyllt besök!

.....

Slåtterdansen

Det är vissa likheter mellan trandansen och slåtterdansen! Båda är efterlängtade och har sina väl inövade turer.

Först kommer en......

redan medan morgondimman ligger kvar och går i sina varv runt "dansgolvet".

Nu går den yttervarv, allt för att förbereda för trepartdansen som brukar starta om några timmar.

Jag tror att det blir slängpolska i år..... men man vet aldrig säkert.

"Väldigt fiffigt!"

........ tyckte Alma 

om bänkarna på Dragspelmuseet, . Först tittar man åt detta håll

sedan hipsi vipsi med ett enda handgrepp så blir bänken vänd åt andra hållet. "Superkul!"

Varje år när Alma är här och vi har morfarsdag, vill hon besöka Mannaminnet. "Där finnds det allt möjligt!"

I år var det 

Dragspelsmuseet,

"Varför så mycket knappar, moffa?"

...............också de fiffiga bänkarna. 

Kinapaviljongen 

"Varför har de alla dessa drakhuvuden?"

och

Stsvkyrksn från Norge,

som väckte det största intresset!

Ett bra Museum ska man kunna besöka givande på en kvart, är vår filosofi........

..ungefär som både Almas och mitt tålamod räcker för, ..... för sedan blir det glass.

200 försvann på Rotsidan

 När man är på Rotsidan tror man att man är ensam på hela naturreservatet, Det är känslan....... ja, så gott som ensam i alla fall.

 Men försöker man ta en bild av barnnarnen som lyckats ta sig ut på ett eget liter "rev" 

så kommer ändå någon annan fotograf som vill ta en närmare bild, 

...... eller har ingen Nikon!

Visst är det skönt, att med hackande tänder efter ett lååångt bad i det 10-gradiga vattnet ,lägga sig på den soluppvärmda stenhällen.

När man går upp till parkeringen vid ettiden, en solig dag som idag,tror man att det är närmare 200 nere på Rotsidan utifrån antalet bilar, men när jag kommer ner till hällarna igen har alla "försvunnit"........................ i skrevoorna.

Ibland möter jag männisakor som säger; "Rotsidan är nog fint, men man ska ha turen att vara där när det är fint väder, annars är det inget att skriva hem om!"

Jag åker dit bara när det är fint väder, som idag............... annars finns det annat att göra............. fördelen med att vara bofast och ha bara 4 km till dessa märkliga klippformationer.

Det känns previligerat att vara bofast....... ja lite fint faktiskt!.....

ibland om jag råkar bli lite spontan, så bli "käret" (mallig) .......... men inte ofta, är ju norrlänning!