Glad överraskning

Glatt överraskade blev både Molly och jag, när vi i morse såg att haren ånyo hade utnyttjat vår gästfrihet hoppat in under granens skyddande täta grenverk  vid bastun även igårkväll. 

Den hade alltså klarat sig. Jippi! ...... men vadå, är det bättre att en annan hare fått sätta livet till och blivit en tidig lofrukost? .......... men haren under granen  hade han redan hunnit bli "vår"genom att sova en natt under granen vid bastun och vi känner minsann ansvar för allt som är vårt!

 .......... men vi kunde väl ju ha adopterat även lon  .......... den hade ju sprungit över vår tomt........... nästan i alla fall, och vi vill ju inte att "vår" lo ska gå hungrig med skrikande mage?.... ............. kanske till och med svälta ihjäl. 

Moral är knepigt!

Bonusbilder på begäran av Ronja!

bilderna tagna av Patrik

Olika faller ödets lotter

Under sennatten har det snöat 2-3 mm här på Konvaljbacken, vilket gör att jag kan se att en hare krupit in under granen vid bastun, innan snöfallet och lämnat sitt ombonade, mysiga och trygga gömställe på morgonsidan efter sennattens snöfall. ........... men harens gömställe var förmodligen harens sista säkra trygga gömställe.

Harens spår gick rakt mot aldungen nedanför vägen. Av spåret att döma var den helt ostressad, ...... utsövd efter en trygg natt under granen vid min bastu.

Men bara 50 meter från bastun finns tydliga avtryck av lospår. Lugnt går de nerför vägen mot Näsänget, sedan helt plötsligt ..........fyra, fem jättelånga blixtsnabba hopp in i aldungen nedanför vägen, ..............sedan efter ett visst tumult inne i aldungen.............. lugnt tillbaka ut till vägen.

Carpe diem? .................. ja, det beror på ur vems synvinkel man ser det.

Visst ser du hur  koncentrerad och på sin vakt Molly är, när hon utforskar lospåret?! 

.

Finns det något bättre ..............

än när ens hund hittar en lekkompis? ................ och i ens egen by dessutom! Att i en by med en hund förutom Molly är det en stor vinstlott att de leker så fantastiskt med varandra.  Molly och Exa är lika gamla och det underlättar naturligtvis........... och att de är av samma ras likaså ............ Molly har ju 4 raser i sig så det är bara att välja vad som passar för tillfället. 

Det är stor skillnad att stå ut med varandra, att inte bråka med varandra och att leka hejvilt på varandras villkor, att vara på gränsen till vad den andra tål men ingen "går över gränsen" och blir sur och aggresiv. 

Hundar leker väldigt olika beroende på ras; en del jagar varandra (leker tafatt), andra brottas. Exa och Molly tillhör de senare men kan även jaga varandra då och då, som en upptakt till brottningen. Ibland låter det som att de ska bita ihjäl varandra ............ men de vet var gränsen går,

Fördelen med att ha en ranglåg hund är att den inte försöker ta häraväldet över den andre ........ stiga i rang.

Och den allsidiga motion de får av ett sådant här pass kan de inte få genom att gå aldrig så långt på koppelpromenad.

Lennox - ljuset i mörkret

Lyssnade idag på Vinter med Lotta Gray. P1 förstås ...... där alla bra program går! 

Det var ett otroligt gripande program om hur hon som nybliven mamma och "vimmelreporter" fick magcanser och hur hon tacklade den situationen. 

Det finns att lyssna på här på nätet. ....... 

Jag tänkte lyssna en liten stund innan det skulle bli snöskottning av ......... efter att ha lyssnat några minuter kom jag på att "Skotta snö kan jag nog göra senare ...... snön försvinner inte" 

Extra gripande efterson min mamma dog i cancer ( eller kräfta som det hette då) när jag var sju år, ........ tänkte mig in i min mammas situation .....................medan jag lyssnade på Lotta Gray. Var jag "Lennox" för min mamma under hennes sjukdomstid?.

Lyssna om du har 90 minuter över............ och har du inte det, så börja lyssna en liten stund, så inser du snart ..............  att saker kan vänta till du lyssnat färdigt!

Julen 2010

Underbart att fira julen med mina barnbarn! De tycker fortfarande att "årets julklapp" är en slemmig leksaksorm eller ett alfapetspel. Kommersialismens bulldozer har ännu inte hunnit ifatt dem! ..... och inte deras morfar heller.

Min bästa julklapp var boken "Vargen - den jagade jägaren" av Henrik Ekman............ en fantastisk bok..

Visst har det varit roligt att besöka nära och kära, men frågan är om man inte skall vara hemma en jul som denna,.............  med det väder som bjudits? 

Vid HögaKustenbron i måndags låg jag någonstans i mitten av en en 2 kilometer lång bilkö som gick 70 km/tim .................Då blev jag omkörd av en långtradare samtidigt som jag hade en annan långtradare 5 m bakom bakluckan...... bafann mig i ett helt vitt snörökmoln i femtio meter minst och vågade inte bromsa hårt för långtradaren bakom.......... var helt bergsäker på att jag antingen skulle åka in i räcket utanför mig eller bli inknuffad under den omkörande långtradaren-

På hemvägen, sent igårkväll, åkte jag taxi mellan Sundsvall och Härnösand    då tåget ersatts med buss och vi kom fram tre timmar försenat till slutstationen för tåget.... taxi enda möjligheten. Vi låg i omkörningsfil efter motorvägen norr om Sundsvall, när en galning i säkert 140 försökte göra en egen fil mellan oss och motorvägsräcket. Det lyckades naturligtvis inte för honom. Bilen kom som en projektil ut från räcket. Vår fantastiske taxiförare gjorde en helt otrolig undanmanöver. Tackar taxiföraren och försynen att jag lever idag!!

Åkte hem lite tidigare idag från min älskade i Härnösand, då SMHI utfärdat en klass 1 varning........ sällan har det kännts så ljuvligt att dra igen ytterdörren och känna "hemmet lugna vrå". Stort Tack till Pelle, som gjort vägen upp till Konvaljbacken farbar............... farbar bara en halvtimma på grund av blåsten, men det räckte.

Jag skulle inte ha tagit mig från E4:an och ut till yttersta havsbandet med min lillFord.......... men med mitt fyrhjulsdrivna SUVeräna vidunder gick det galant ............ Jag får nog se bilköpet som en livförsäkring!?

Konvaljjul

Hur vore det att fira jul ensam här på Konvaljbacken? Jag tror att det skulle vara alldeles fantastiskt! .......... men det beror ju på att det i så fall vore en självvald ensamhet..... och dessutom ingen "riktig" ensamhet eftersom jag har Molly....... skulle inte kunna leva detta livet utan hund, man är aldrig ensam! 

Jag kan umgås med mina barn, barnbarn, nära och kära utan att vara i samma rum eller by som dem. Ett telefonsamtal, ett julbrev, ett mejl eller en kommentar på bloggen kan vara mycket mer "sälldksp" än om personerna vore här. 

Att julen sammankopplas inte bara med familjenärhet och glädje utan lika mycket med uteslutande och ensamhet........ och därmed dåligt samvete för någon ytterligare som man borde ha kunnat bjuda in i gemenskapen.............. men det kan ju hända att om man bjudit "denne ytterligare" så hade julgemenskapen för de övriga blivit förstörd? Då blir det ju bara andra som får en dålig jul?

Själv skall jag vara med mina barnbarn och deras mamma o pappa, så jag kommer att ha det hur bra som helst, med gemenskap, god mat och julklappar i lagom mängd!

God Jul !   

Julstämning

Vad innefattar det. egentligen? Julstämning? För mig har det växlat över tid. 

När jag var liten var det ombonad, ljus, värme och god mat....... eller kanske förväntan och uppbyggnaden av detta. Vi såg ut julgran redan i augusti, sedan förberedde vi pojkar marschallerna , som vi tillverkade själva av spillolja och fotogen (varje juldagsmorgon var hela byn (4 km) marschallbelyst!), vi förberedde julmaten ( slaktade grisen och lade den torkade fisken i luten, kokte skinkan gjorde sultorna, bakade), vi bar in ved så att det räckte hela julen, vi lade in trasmattor så att hela köksgolvet(30 kvadrat) var täckt , vi satte upp julgardinerna, pappersbonaderna, vi skottade snön så att vi hade de finaste snödrivirna i byn! 

...........Höll på att glömma julklapparna. Vi barn gav varandra en julklapp och fick (i regel kläder) 2,3 st av våra föräldrar. ,,,, men julkappar var mycket litet av "julen" Hela tiden förberedde vi för att FIRA julen genom ombonad, lljus, värme och god mat.

Sedan när mina barn växte upp var det något annat: vi målade en fönsterruta varje advent med julmotiv, vi gjorde julgotta tillsammans med grannfamiljen, vi bakade men köpte julmaten färdiglagad ( .. utom skinkan som vi saltade, kokte och griljerade själva), vi pyntade hemmet så att vi kunde FIRA jul. Julklapperna hade blivit fler till barnen, men bara en eller två till oss vuxna. Julen var fortfarande mycket förväntan, förarbete och inte så mycket fokus på kommers. 

Jag brukade vara jultomte åt grannarna när mina barn slutat att "tro på tomten", men slutade med det när grannpojken på sju år efter stor frustration, när han inte fått den rätta julklappen ur julklappsberget under de första tio minutrarna, skrek till mig (:=Tomten som han absolut inte kände igen) "Hit med Nitendospelet, din Jävel!!" Då insåg jag att kommersialismen även erövrat barnen och Julen!

Numera tycker jag fortfarande att mycket av "julstämningen" är förväntningarna och förberedelserna ........ och att få vara med barnbarnen och nära och kära! Julklapaprna har vi tonat ner. Barnbarnen får kanske 6,7 vardera  och vi vuxna har infört "julklappsstafett", som innebär att var och en ger en julklapp till någon och får en av en annan, max 200:- per julklapp. Vem man skall ge får man veta ett par veckor före jul. Vem man får av blir en överraskning!

God Jul!

För vräkigt?

Nu står granen tindrande vacker på altanen framför de stora fönstren. Genom att fönstren går från golv  till tak kan granen stå på altanen och ändå upplevas som att den står i rummet. Fantaskt för de som är allergiska .......... och inte barrar den heller. Att ta granen på egen mark var lite häftigt.

Den ser också fin ut nerifrån vägen och framträder ju mer än om den behövt konkurrera med den övriga julbelysningsgrannlåten............ och inte är det vräkigt heller?! Viktigt! Det är mitt måtto: manligt, men inte macho eller vräkigt............. även om den nya bilen är på gränsen?!... men behöver den för att komma upp till Konvaljbacken ju,  ("alla" i Nordingrå har en likadan bil brukar jag försvara mig med).

Nästa år kanske att jag ska ta samma fyra ljussättningssteg inför julen, som i år, men släcka steg ett när jag tar steg två osv? ......... och mindre risk att det blir kortslutning mitt i natten.

Vädret är värst ........... genom fönstret

När jag tittar ut, ser det omöjligt ut att ge sig ut i "det här" vädret! Snöstorm ..... ser det ut att vara .... och - 8 visar termometern. Ska jag stanna inne!? Har ju Anna Janssons senaste bok liggande vid läsfåtöljen. Molly är dock av en helt annan åsikt. "Vad är du för vekling som inte törs ge dig ut i detta härliga väder!?" Naturligtvis vinner Molly..... Tack och lov! 

Tar på mig mina varma täckbyxor, varma skor, Berganjackan, Graningehandskarna  och varm vindtät mössa. 

Så tar vi rundan åt rätt håll. Eftersom det är nordosten som beter sig går vi mot Näsänget först, sedan öefter Bönhamnvägen över Mullbacken till  Näs och förbi Näslunda gård hem igen, då har vi vinden i ryggen efter sjön där vinden får fart och har skydd av berget och skogen när vi går hemåt från Näs. Enda stället det riktigt tar i är vid Nässjön nedanför Mullbacken, men det rör sig om 100 meter.

"Tur att det finns lite lä vid ladugården i Näs, Husse!"

Väl hemma mår både Molly och jag så mycket bättre: värmen i huset är ju aldrig så härlig som när man kommer in från snöstorm, boken har inte sprungit bort.............. och hade vi inte tagit rundan hade jag inte träffat Åke i Näs och fått "tjôta" lite.

Mitt i snödrevet vid korsningen står Åke (78 eller är det 79 nu) och skottar fram postlådan efter att plogbilen kört. Åke kan allt som rör sig i naturen, han har sett vargen springa efter Nässjön, han har fällt fler älgar än man kan räkna till, han vet exakt hur många lodjur som fått ungar i närheten det senaste året. Nu hinner jag kanppt få veta hur det står till ute i våra skogar för Åka ska ut med traktorn och låta snöslungan göra det framkomligt runt huset............. men fick ändå en del att fundera över på vägen hem. 

Dramatisk natt

Vaknade vid halvtvå............. becksvart överallt, inget litet sken från julstjärnan i rummet, inga röda klocksiffror i taket. Med ens var jag klarvaken - "Strömmen har gått!" 

Förmodligen vaknade jag av att det lilla nattljuset släcktes. Min första tanke var att strömmen i hela byn gått. Det brukar hända ibland i snöstorm ich temperaturer kring noll,........... som nu. Snön lägger sig på trådarna och tynger ner.............. men nu har vi luftledning bara från Näs.......... Tack, Gudrun för det! 

Jag steg upp och kollade. De få lampor som är tända i byn nattetid lyste så fint ...... några vid Sven-Olovs garage, några vid Pelles.... och gatlampan.. 

"Det är bara mitt hus som är mösklagt!" Ringa till vaktmöstaren eller hyresvärden är ju ingen fruktbar idé när man bor såhär. Ingen annan heller man ringer till för att få moraliskt stöd och tankeutbyte ...... inte halvtvå på natten! Att bryta ihop ger heller ingen ström! 

Det gäller att fokusera, ha vedkorgen välfylld och veta var man har pannlampan! Den är på sin fasta plats! Vad kunde ha förorsakat detta. Det enda som är annorlunda denna natt är snöstormen, nollgradig blötsnö ........... och att jag kopplat till en värmekabel för att tina isen vid värmepumpen ......... och att det ligger långa sladdar till julbelysningarna i blötsnön ........... med flera korsningar och kopplingar. 

Tar på mig termobyxorna, vintervindjackan, drar ner toppluvan och på med vinterstövlarna och Graningehandskarna........ vill inte kyla ner mig om jag blir strömlös hela natten... ger mig ut och tar ur julbelysningssladden, .......  in igen........ tur att det fortfarande är varmt inomhus.......... slår på jordfelsbrytaren ..........och åter fungerar  ALLT,.............. utom julbelysningarna. Så kokar jag mig kaffe mitt i natten och känner att "det håller". Så gott har sällan nattkaffe smakat och sovit så GOTT de få timmar som återstod av natten!

Nu får jag hitta en annan julstämningsbelysning, vågar inte använda de blötsnöskadade mer denna jul.

Det gäller att veta var man har pannlampan, hålla fötter och händer varma och huvudet kallt! Vad är det man brukar säga "Varje kris gör en starkare". Det kanske höll på att bli för vräkigt med alla utebelysningar?!

Ha den finaste dag!

/Ingemar

Husse, se upp! .........ljuset kommer !

Molly kommer skuttande med Ljuset till oss................ Ljuset, som ligger bara en kurva efter........... inte lätt att hålla jämna steg med Molly, ..............1/4 Sibirien Husky!! Hon har bara "overdrive" i sin automatlåda ...... inte ens ljuset hänger med! Tur att hon är 3/4 vallhund, vilket gör att hon har all uppmärksamhet på husse och vad han vill.
Mindre än en vecka kvar innan det vänder, och går mot ljusare tider. Svårt att tänka mig att det kan vara fullt ljus vid elva på kvällen när det nu är skymmer vid halvfyra. 

Till dess får man hjälpa det på traven genom att tända fler ljus inne om kvällen och även ljuspynta lite utomhus.

Här på Konvaljbacken ser det ut så här halvfyra idag. Vi tänder en liten girland på altanräcket 1:a advent, en litet diodnät i ena körsbärsträdet till 2:a: advent och ytterligare ett litet nät i andra körsbärsträdet till 3:e advent. Så nu är det bara att hitta på något ytterligare till 4:e advent....... Vackert men inte vräkigt!  Jag tycker om när det ökar fram till jul ........... eller Vintersolståndet. 

Med Moa i blicken

Idag hade Molly race, när Moa var ute och lekte med henne.

Ronja tog dessa fantastiska bilder!

Vilken glädje!!

Molly är helt fokuserad i den ystra leken ..............

.............med Moa i blicken!



Medan Staffan väljer

Staffan skulle inte ens ha hunnit välja rätt objektiv och ännu mindre få ut det ur ryggsäcken och skruva fast det. I morse när jag och Molly scannade av nejden första gången var det som om vi vandrade i en säck, en dimsäck.

Så efter förmiddagskaffet, på någon minut drog säcken bort och vi befann oss i det mest fantastiska vinterlandskap
.

Det gäller att hänga med.............. och ha en kamera som hänger med!

Så, ................ lika snabbt, drar Naturen för dimgardinen igen...... på bara några minuter. 

.......................Staffan håller fortfarande på att bestämma  rätt objektiv,.................. om han nu vore här.

Gnistrande morgon

En fantastiskt fin morgon, gnistrande vacker, knarrar under vandringkängorna när jag tar vägen runt sjön. Pelle har "dragit upp med snöslungan" så att det är en fin väg, men inga bilar...... och alldeles tyst. .

 Jag såg att någon myndighet hade fått i uppdrag att kartlägga var alla områden finns där det är tystare än 30 db (så tyst att man hör syrsorna). Dessa områden skulle fridlysas från ljudföroreningar. Den här kartläggningen skulle ligga till grund när man drar nya flygrutter och vägar.Vår by skulle vara  självskriven..

Knirret och knarret från kängorna blir så mycket starkare när det förövrigt är alldeles tyst, ........... som musik nästan när man går.

Svårt att se var horisonten går. "Skyn är alltid ljusare än havet", sa en akvarellärare jag hade på en målarkurs i Grekland. Det gäller nog även för havet utanför Rävsön!?

God Hjul

Så har jag blivit intagen i bygemenskapen, vad somsedan  fattades för att bli Nodingråbo är ju en NordinGRÅbil.......... alltså en grå fyrhjulsdrivan bil, ialla fall har "alla"  här en sådan (nästan alla iaf)........... och upp kom vi trots 5 cm snö i backen upp.. Elsy behövde inte ta om alls när hon kom swischande med sin Suzuki, 4WD...... men då hade jag ju spårat bara en timme tidigare

. så nu står den vid batun, bara att sätta i motorvärmarkabeln. 

Hela byn

Så överraskad är det länge sedan jag blev! Glatt överraskad! 

Pelle hade frågat om jag skulle vara hemma ikväll för att han tänkte komma förbi

. ................ så kom HELA BYN och hälsade mig välkommen! 

Med sig hade de smörgåstårta och kaffetermosar.... bara att duka upp och kalasa! 

Tur att vi rymdes mer än väl i mitt nya rum: stockstugan. 

Ett minne för livet

Värdig !

NU rinner både varmt och kallt vatten i alla kranar igen. Det är en fantastisk känsla attfå ett till synes oöverstigligt problem........... och sedan ta sig samman och lösa det. Den första reaktionen är ju att, efter 50 år i bortskämdt stadboende,: "Vem kan jag ringa till som kan fixa detta? Jag ringer till Rolf, rörmockaren", sedan tog jag mig samman och använde de hjärnceller som ännu inte är helt förstörda. Ringde till Pelle, fick låna hans byggtork, och nu något dygn senare fungerar allt perfekt igen. Felet jag gjort var att ha för kallt i pumprummet (ny frostvakt) och vattnet hade varit stillastående i fyra dygn. 

En psykoterapeut i Malmö har skrivit en bok (I trygghetsnarkomanernas land) om detta att man blir bara ängsligare genom att omge sig med för mycket trygghet. Jag är böjd att hålla med honom....... till en del i alla fall.

Man dör inte för att vattnet fryser. För att leva så här fordras det att man klarar av en del strapatser............... och så mycket energi man får av det. Jag har klarat provet.... Jag är värdig! ........ men det är klart, hade jag inte fått låna byggtorken av Pelle hade det ju inte tinat så fort) 

Att vakna varje morgon med Värdens vackraste utsikt från morgonkaffetsfönstret är värt en del strapatser.... och för att inte tala om Tystnaden och Byn!

Till sommaren ska jag kolla isoleringen under huset, men det har fungerat bra i alla år tidigare............. så jag tror att det var frostvakten som var felinställd.