Greppet om tillvaron

Det gäller att inte tappa greppet! Det värsta jag vet är när man har bakhala skidor......Jag är osäker om det ska släppa i nästa rörelse eller inte..........men lika mentalt jobbigt är det att vara rädd att jag ska halka när jag är ute på mina vandringar. 

Denna konstiga vinter,när det är 20 grader kallt hela november/december och 3 grader varmt hela januari.........  är ofta vägen isbelagd.

Jag har därför mina broddar alltid i fickan och tar på dem lätt och snabbt när jag märker att jag går och spänner mig.

I söndags när jag skulle upp på Konvaljbacken med mitt vidunder, var vägen som en nyspolad isbana, Bilen gled bakåt, trots de dubbade Cooperhjulen, när jag var nästan uppe ........... och hipsi vipsi var jag nere på vägen igen .......... sakta glidande baklänges. Tack och lov hade Pelle varit förutseende och kört hem några skopor sand, så jag fick en balja sand och kunde strö några spadar i backen, ...... skottade även i lite mjuksnö, som fick frysa fast på isen . Då gick det lätt som en plätt att komma upp!

..... men tänk om man haft några extrabroddar i handskfacket och bara kunde spänna på de enorma hjulen när det inte ens greppar med dubbade Cooperhjul. 

Och vallningsfria skidor har jag skaffat för länge sedan, något sämre glid än perfekt vallade, men aldrig bakhala .......... hotar dem med att jag har broddar i fickan, om de missköter sig