Hes av hundslagsmål

Så hes har jag inte blivit av att skrika sedan jag var på senaste en MoDo-match!

Idag small det alltså................ mellan Molly och Exa.

Vi skulle gå och kolla nya vägen som Pella o Marianne brutit nästan fram till Nol-i-backen. 

Kärt återseende mellan Exa och Molly. 

Exa har ju varit på friarresa och hade mycket att berätta! Hela vägen bort höll de sig en bit ifrån oss. God sämja.

När vi kom till vändplanen så kom de nära intill oss och Mollys ego växte, hon lyfte på läppen mot Exa: "Nu är jag så nära husse, så du kan inte hunsa mig!"

Då small det! De brakade ihop som aldrig förr. 

Vi vuxna stod handfallna. jag insåg att jag inget kunde göra ensam, så jag skrek allt jag orkade, för att tränga igenom deras blockering. De kom av sig en liten stund så att vi kunde ta dem åt var sitt håll. Exa blödde från sitt ben, men blödandet upphörde ganska fort.
För att få en lugn återfärd kopplade vi dem. När vi hade ett par hundra meter kvar till Pelles, kopplade vi loss dem för att se om de fortfarande var gramse på varandra. De var precis samma sämja som innan slagsmålet. Vi ville att de skulle ha en bra minnesbild med sig och inte en minnesbild  med slagsmål När vi satt inne hos Pelle o Marianne och fikade efter hemkomsten, låg de en bit från varandra och var "helt nollade"! 

Nästa gång ska vi ha gjort upp rollerna så att vi vet var och en vad som ska göras för att skilja dem åt.............. om det inträffar. Vi kommer ialla fall inte attt vara oroliga i förväg..

"Se husse vad Exa gjort!?" ...... 

"Du ser ut precis som du brukar, Molly, ........... efter en "promenad" med Exa, men Exa blödde från ett ben. HON var det synd om!"

"Struntprat!"

"Tur att ni är vänner igen!"