Glädjefnatt

Det är väldigt lätt att tro att en hund är glad, när den i själva verket är stressad............ att en pinntokig hund blir yster när man böjer sig ner efter en pinne är ett sånt exempel.
Visserligen går hon och söker Smulan då och då, men däremellan är hon "samma glada Molly". Hon lever i nuet. "Smulan kommer när hon kommer .......... om hon kommer.. "
Jag dristar mig till att tro att Molly är glad, full av glädje, när hon plötsligt hittar på en fartfylld lek med mig när vi är ute på rundan..........................

Helt plötsligt sätter hon högsta fart, springer i bågar, skuttar över stubbar och grenar, alltid med utmanande "utfall" mot mig, men tvärgirar när hon är bara någon meter ifrån, Extra roligt blir det när jag försöker nå henne när hon passerar.

Vad som utlöser dessa glädjeskov vet jag inte, ibland kan de komma direkt vi kommer ut, andra gånger kan det ske efter halva vägen...... Är det hennes behov av tänja på musklerna och kolla hastighetsmätaren?

..... hursomhelst ............ roligt är det.

Hur kan det komma sig, att en hund alltid vet var den sätter fötterna?. Den har ju dessutom 4 att hålla rätt på Den kan springa i 40 km/tim i långa skutt i bergig och stubbig teräng. ibland i halvmörker utan att stuka tån eller stöta i bogen.

......... om du vill vara snäll mot din hund;: kasta inga pinnar åt den!,  Hunden blir bara stressad, blir snabbt det vi kallar pinntokig och börjar tvångsmässigt söka pinnar som den bär till dig för att du ska kasta.