Som så mycket annat startade det vid byaloppisverandans fikabord i Grannäs i Norra Ångermanland..
"Jo, nog kan jag följ med å vise Slderå..... det som går å si", säger Göta, "men det så länge sedan jag var där att jag kanske int känn igen meg"
Dagen därpå åker vi dit.
"Ja, då är vi framme. Tänk hela denna väg for jag med mjölka varje morgon ... och på kvällen var det att hämta krukorna med cykeln, ... men sen sa jag till så karlarna fick ta hästen å köre. .... sista året hade vi ju bilen, men jag hade inget körkort...... men det är klart... mjölken skulle ju ner till storvägen!"
"Tänk så det har vuxit igen. Det går ju knappt att se var husen stod.
Å då var det ju fri sikt ner till sjön. "
"Här e källarn. 17 konserveringsburkar med kött fanns det här, när det hände....Ja, den var rejält stor..."
"Å i salen är nu granar... tänka sig!.
"Så roligt att björken vid lagår´n klarade sig. Den var mäktig redan då -49"
Och dasset klarade sig.... numera eu-anpassat. Att umgås på dasset var likja självklart som kungabilden.
"Här är tegelpannorna.... hade vi hunnit byta spåntaket mot de här hade aldrig husit brunnit ner... Jag var ju i lagårn och karlarna satt inne och åt.... Branden syntes först från andra sidan sjön, nere i Grannäs.... så brandkårn var här samtidigt som vi upptäckte att det brann..... Hela taket var övertänt..... och sååå det storma den där dagen , den 14 april 49"
.
Hmm....Det är inte varje dag man får lyssna på, och vandra i forntidens fotspår..
SvaraRadera