Så nyfiken!

Förra veckan fick jag vara med Alma under hennes första skolvecka. 

Jag följde henne till skolan och mötte henne när hon slutade. Vi cyklade tillsammans till och från skolan ca 2 km vardera väg. Numera har ju barn bra cyklar så själva cyklingen är inget problem...... bra med cykelvägar. 

Jag trodde att det skulle vara flera av gruppens barn som vi skulle cykla tillsammans med, men alla övriga skjutsades till skolan av sina föräldrar, man har inte tid att följa dem.

Den största olycksrisken för skolbarn idag är att bli påkörd av andra barns föräldrar när de försöker köra så nära dörren som möjligt, för man har inte ens tid att parkera och följa dem in.

Det var hur fascinerande som helst att höra hennes tankar inför dagen på väg till sklan och prata om vad som hänt under dagen på väg hem............... men det har man förmodligen inte tid till heller........ att prata med sina barn. Den som uppfinner en maskin som barn kan prata med blir förmodligen miljonär snabbt. Det är klart, barnen kan ju prata med personalen på fritids. På Almas fritids är de 120 barn, som kommer och går.Personalen har ganska fullt upp bara med att veta vilka som skall vara där.

.

Alma var alldeles fascinerad av att se hur killarna i 2:an och 3:an spelade detta spel. Hennes kommentar på väg hem var: "Morfar, varför måste alltid någon vinna?" Var får de allt ifrån...... barnen?

En lek vi gjorde var att jag sa till Alma vilken hundras vi skull komma ikapp eller mötte, så hon kunde säga "Vilken fin Rodesian ridgeback du har" när vi cyklade förbi. Det var ett "partytrick", som gick hem

Almas skola var en väldigt positiv bekantskap. Ingen personalomsättning. De hade anställt 2 nya lärare de se naste 4 åren. Alla lärare var oerhört profesionella. Det var ingen tvekan om vem som var ledare i klassrummet. ...... och en väldig mänslig värme i klasssrummet likaså. Och den ene visste vad den andre gjorde. "Jag vet att Åsa har pratat med dig om att .... " Det ger trygghet. Eleverna kunde också välja om de ville gå i "vanliga" klasser eller i åldersblandad grupp.

Och det bästa av allt: att ha med sig morfar till skolan var något Alma var väldigt stolt över gentemot sina skolkamrater ............ och de andra kamraterna var grymt anundsjuka på Alma. Efter bara någon dag hade jag 4-5 barn som kom springande varje morgon och ropade "Hej! Almas morfar". Likadant när vi skulle hem.Almas status höjdes väsentligt av att ha morfar till skolan. 

Undrar hur länge det sitter i?