I slutet av 1800-talet fanns en kvarn/såg där kvarnbäcken tar fart för att slänga sig ut i Jössevikas havsvatten.
Att placera den vid havet var smart, då man kunde dels köra dit virke med häst, men ännu lättare slänga timret i havet varsomhelst och i grimmor ta skutan och dra timret till sågen.
I slutet på 60-talet tog lastbilarna vid, men nu blev det krångligare, vägarna var inte av den kvalitet som skulle vara önskvärt och backarna är många och branta.
Efter den här vägen gick långtradarna med timmer till sågen och med bräder, plankor och sågspån och flis från sågen......... ca 20 lastbilar per dygn..Den sönderkörda vägen bär sitt vittnesmål
Det går många historier om möten med dessa tungt lastade bilar som i vinterföret var mycket svåra att styra......
Hit ner till havets nivå krånglade sig lastbilarna och sedan backade man in på den smala vägen du ser halvt igenväxt och tippade timret i vattnet. Så länge timmer ligger i vatten, i väntan på att sågas, spricker det inte.
Naturen tar fort tillbaka. Här fanns till i mitten av 90-talet stapel vid stapel med bräder och plank...... nu konkurerar aspen med sälg och al, då konkurrerade "2tum5" med "3tum9".och "3tum8"
Här drog man upp virket ur havet till väntande transkort till ramsågen.
Här drog man upp virket ur havet till väntande transkort till ramsågen.
I detta förråd förvarade man det hyvlade virket, som inte tål väder och vind. Härifrån lyckades jag "rädda" de sista panelbrädorna som fått bli odödliga genom att klä mellanväggenväggen till omklädningsrummet i min bastu..
Av stora såghuset finns bara botteplattan, med lite bråte, kvar. Det gick många rykten i byn om vad som skulle ske med det stora trevåningshuset. Ingen underhöll det och plåtskivorna, som täckte väggarna stod och slog i blåsten. Varje gång Rolf skulle gå till garaget, när det blåste, svävade han i livsfara. Sedan kom ett företag från Gällivare hit förra vintern och plockade ner huset och tog ut alla maskiner ur de andra husen.
Nu finns bara ett såghus kvar. Här har några entusiaster funderat på att starta en konferensanläggning.
Utsikten från konferensverandan vore bedårande.........
En del renoveringsarbeten återstår nog.
VARMT TACK !För att du ställde upp, och gav oss lite av Jössevikens historia..MYCKET givande
SvaraRaderalivstråden/inger Kraam
Spännande att läsa om gamla tiders byggnader. Allt har ju en historia. Vårt gästhus (var tänkt till det) har varit en skyttepaviljong i nästa by. Det fraktades hit 1947 för att bli bostad åt en arbetare i smedjan. Namnet harvi behållit, tycker att Skyttepaviljongen låter lite romantiskt.
SvaraRaderaKram Yvonne