Senhösten är ju inte tänkt för långturer med bil!?
Ljust ett par timmar per dag.
Billjusen äts upp av den svarta, ofta fuktiga och reflekterande vägbanan.
Naturligtvis tar Molly och jag tåget till Umeå!
Parkerar bilen vid Kramfors station.
Gratis.
Med motorvärmare!
Fantastiskt!
Molly kan ägna sig sin favoritgren: Oxytocinskapande - att få barn att må bra!
....när hon inte ligger vid min plats: "Det kan ju ramla ner något gott"
Och jag läser någon bok ur surfplattans bibliotek och smörgåsfikar.
Reflekterar: "Varför heter det Umeå C, Örnsköldsvik C............ men Kramfors station... på alla skyltar!? ......... och Höga Kusten Airport...... på skylten vid flygplatsen vi passerar, som ju inte ligger i Världsarvet!?"
Ja, bara låta tankarna leva sitt liv
utan att vara på helspänn för att det ska dyka upp en älg framför bilen.
På hemvägen leker jag med en ny app Stefan hittat och där man kan skriva direkt på bilden....
....riktigt användbar.
.. eller lyssna på musik ur surfpolattens HiFi-lurar...
.. eller lyssna på P1:s Spnanarna som jag missade i fredags.
Surfplattan är som gjord för resa.....tågresa.
Och hipsi vipsi,............. är jag hemma igen .....
Samuel och jag kunde inte låta bli att idag kolla in nya gångtunneln, som går under Järnvägsalle'n och Bottniabananspåren.
Då Umeå har erövrat värdskapet "Kulturhuvudstad 2014" ska ju även denna tunnel vara något i kulturväg.
Temat för det vinnande förslaget blev: björkar, mjölkört och Sara Lidman
Resultate blev fantastiskt stilfullt och fint!.
Europas längsta kontverk i glas...... numera är det bara störst, längst, bäst, som gäller i Umeå
.....när det gäller kultur!
Som man KÄMPAT för denna utmärkelse,!
Jag träffade en ledamot i byggnadsnämnden idag. Hon menade att att detta med kulturhuvudstadsåret är nog det största som händer i Europa!
Jag ville inte göra henne besviken och säga att förmodligen vet INGEN söder om Hörnefors om detta STORA, men frågade istället:
"Visst är det STORT. Vilken Europeisk stad är kulturhuvudstad i år....eller 2016?"
"?????? ???????"
Hon såg ut som en fågelholk!
"DET har väl ändå inte med saken att göra, Ingemar!! ....2016? Det är ju 2014 Umeå är Europas Kulturhuvudtad!"
.........men STORT är det
.......i Umeå.
Det är kul att förgylla tillvaron med små experiment.
Idag när jag städar, får jag ett infall att testa Missas hörsel.
Hon ligger och får sin dagliga sömn efter nattens musjakter.
Då hon ligger på en stol vid bordet i solrummet, ser jag min chans.
Trots att jag dammsuger runt hennes stol gör hon inte ett teckan att hoppa ner.
Jag går ut ur rummet, stänger den välisolerade dörren, går in i brasrummet och slår på radion, skruvade upp volymen, så att den olidliga hårdrocklåten nästan blir outhärdlig. dammsugaren går hela tiden. Då öppnade jag kylskåpet och stängde. Väntar. Inget tecken på katt.
Då öppnar jag kylskåpet igen och tar fram ostförpackningen, öppnar det och hipsi vipsi sitter katta vid mina fötter.
Hur hon kan ta sig igenom den stängda dörren?
Jo, hon tar vägen genom träpersiennerna i sovrummet, som vetter mot solrummet, via sovrummet till köket.
Förutom hörseltest blev det lite problemlösning också....
Det har sina fördelar att vandra i skog och mark den här tiden på året, just innan snön lägger sitt täcke men minusgraderna gjort marken frusen. Man kan gå presis hur som helst, inte ens de i vanliga fall oöverkomliga blöthålen blir till det minsta besvär.
Skuggorna blir lååånga nu
Molly tycker att alla årstider och all väderlek är just lekväder ....
blir inte ens nedstämd när hon hör rapporterna idag om hur våra konsumtionslekar får klimatet att löpa amok, då vi nu närmar oss 4 graders uppvärmning.
Till och med uppe på höjderna blir slutartiderna så långa att Molly måste sitta för att inte bli suddig...... om man nu väljer en bländare som gör Barstaberget och havet någorlunda skarpa.
Idag testade Molly och jag Värdsarvsleden mellan Färnsvik och Valto fäbodar.
Oftast har jag beara vandrat mellan vår by och Bönhamn.... en mycket fin sträcka av den 11 mil långa leden.
Nu har vi i Ledgruppen bestämt att handikappanpassa vissa delar av leden.
Kruxet är att det får inte slutta än 1 meter på 20.....
Det är inte många ställen i Höga Kusten som är så platt.
Någon tipsade om sträckan Färnsvik - Valto fäbodar som går huvudsakligen efter havet......... efter Sveriges längsta fjord.............. Ullångerfjärden.
Så kommer vi fram till Valto fäbodar.
Genuin och fin.....
Det fina med att handikappanpassa är att då kan alla vandra efter leden: alla med barnvagn, alla med rullator och alla i rullstol.
Varje gång något inte fungerar brukar jag tänka; "Detta ska inte upprepas".
Första gången jag satte upp julbelysningarna på aaltanen och nere bland körsbärsträden var det ett hiskligt väder. Då de skulle lysa och tindra dagen, därpå var det bara att bita ihop och tvinga de stelfrusna fingrarna att få till någon typ av knutar av de stela snörena som blivit blöta i snögloppet.
Sedan dess monterar jag upp belysningarna i sol och medan det fortfarande är någon plusgrad.
När diodslingorna i körsbärsträden lyser ser det ut som om buskarna brinnar............. om man ser dem över sjön, från Pelles köksfönster.
Då det är ett hundratal små diodlampor, de flesta vita........ några gula, ser det ut som om buskarna brinner när det blåser lite.
Julgranen är steg 4 i "belysningsstegen".
Granen har jag på altanen. Då jag har fönster från golv till tak som vetter mot altanen får man känslan av att granen står inne i rummet, .... men barren håller sig därute!
Fjolårets Dagmarstorm på annandagen har gjort att jag förankrat granen bättre i år. Snörena syns ju ändå inte.
Men så länge de är släkta syns belysningarna inte alls.
Nu får de sitta och "ladda" några veckor och oavsett vilket humör vädrets makter är på, när det är dags, bekymrar det inte mig.
Då går jag bara ut och petar på timern, så tindrar det Adventsfint på Konvaljbacken