måndag 29 november 2010

Värdig ?

Visst är livet orättvist!? Molly behöver inte göra något annat än  "bara vara" (som ungdomarna på "Ung och bortskämd", säger) för att vara förtjänt av att vara fullvärdig på Konvaljbacken. Hon kan ligga på den nya vackra Elsyhemvävda mattan (Sååå fin!!!!) och bara njuta av värmen från spisen.
Själv har jag haft några prövningar för att visa att jag klarar av att leva här. Föst var det detta med att komma upp i vinterväglaget. Efter tio försök fick jag ge upp och ställa bilen vid garaget. Tack Sven-Olov! 
Sedan har jag haft en kompiskompis som rekat marknaden för att hitta en fyrhjulsdrivaen bil, lagomt gammal och till lakoma peningar. Igår var Tomas och jag att tittade på en Hondai från 2001, en ägare, få mil, pedantiskt skött. En pärla! Vi var och körde på en brant moddig byväg i närheten. Mitt i backen stannade jag och startade........... inte ett enda släpp. Automatväxlad, som min dotter säger att "äldre" ska ha. Så man är "äldre" nu? Eftersom jag vet att det bästa kommer från SydKorea, slog jag till! Får en elgräsklippare på köpet.
Jag brukar tänka "detta ska inte upprepas" när det är något som inte funkar. F o m fredag (när ajg hämtar Hondaien) kommer jag alltid att komma upp till Konvaljbacken!
Den stora utmaningen är dock att vattnet till tvätt/duschrummet har frusit. Har fått låna en byggtork av Pelle. Hoppas att den löser det akuta problemet.Har även blåst in T-röd i duschslangen för att lösa isproppen i väggen. ................också en prövning för att se om jag är värdig att leva i yttersta havsbandet, Höga Kusten.  Tur att jag har basttun............. och Elsy!!! 
Jag är helt övertygad om att: "Detta ska jag klara!" Sedan får det bli en lärande situation, där jag vidtar sådana åtgärder att det inte upprepas. Är man pedagog så är man!

lördag 27 november 2010

Ljuset




Visst är det, som att det vänder när man får  hänga upp stjärnorna ................. även om det är svårt att få dem  parterellt med glaset i rutan

 ställa ljusstakarna i fönstren
 och med froststela fingrar knyta fast ljusgirlanderna på altanräcket?! ........ som att mörkret viker undan, tappar sitt grepp. Jag vet att det är ett par, tre ve ckor kvar innan det vänder "på riktigt" men härligt att hjälpa ljuset på traven,........ visa vägen liksom! 
November är annars en månad jag skulle kunna vara förutan............. men den kanske behövs den med, för att få ihop helheten? 
Skyltsöndagen märker man, Tack och lov!! inte av alls här på Konvaljbacken. Det där med en köpfri lördag som idag är ingen uppoffring! Det skulle räcka att vi hade köpetisdag!............ eller torsdag möjligen!
Önskar Dig en fin 1:a Advent!


fredag 26 november 2010

40 Umeår

Efter 40 år i Umeå lämnade jag min trivsamma lägenhet i gryningen idag. Tapetserarna hade just kommit och tagit lägenheten i besittning för att den nya hyresgästen ska kunna sätta sin prägel på den, medan jag bar ut det sista. Jsg har bott på Prinsgatan 27 i 12 år, så det är dax för omtapetsering enligt reglerna. När jag flyttade in var huset nybyggt. Av de fem bostäder jag haft har tre varit sprillande nya när jag flyttat in 
Vädret kunde inte varit värre, som för att hålla mig kvar.............. men jag har bestämt mig att bryta upp. "Att bryta upp kräver sin man. Att sticka svansen mellan benen är en svår konst" skriver Torgny Lindren i sina memoarer Minnen. Man kanske har konstnärliga anlag?!
Jag har haft förmånen att känna mig hemma varhelst min resväska stått, men aldig såå hemma som på Konvaljbacken. Jag lämnade i snöstorm, men väl inne i Ångermanland, vid Mosjön, kom solen.............. sedan drog det ihop när jag närmade mig Ullånger, men det märkte jag knappt,............ var helt upptagen med att planera ankomsten. "Ska jag köra upp till Konvaljbacken eller backa upp. Hur kommer jag längst?" När jag närmade mig förstod jag att det inte skulle spela någon roll då det säkert skulle vara igendrivet. Men döm om min glädje, när jag kom till Snvöjbacken och ser att Pelle "dragit upp" vägen upp till Konvaljbacken. Ett fabtastiskt ställe jag kommit till!! 

söndag 21 november 2010

Nattens spår

Sååå spännande att i gryningen ta vår morgonrunda idag, 3 cm nysnö och därmed har vår runda förvandlats till en spårlärobok. Fem rävar, två älgar och
tre harar hade helt nyligen ostressade korsat vår väg.
Molly måste naturligtvis analysera spåren på sitt sätt! Undrar vilka variabler hon mäter, om kan känna att det är en hare eller om det bara är åldern på spåret hon känner?

lördag 20 november 2010

Tar det aldrig slut?

Jag har nu tagit med mig fulla bilen med flullproppade flyttkartonger varje gång jag åkt till Konvaljbacken under hösten........... packar upp och fyller alla garderober, förråd, byråer och skåp för allt vad tygen håller. 
Såg i tidningen att de har en utställning på Nordiska museet om att vi har så svårt att slänga saker. Jag borde se den, ändå har jag nu fem tackkort från Myrorna.
Det kommer nog att dröja innan jag behöver fylla på skafferiet i alla fall ................  sirap  bör räcka till tio/ femton knäckkok och fyra pkt Mazena redning bör också räcka ett tag................ men man kan ju inte kasta bort riktig mat?! Helt otänkbart med den uppväxt och uppfostran jag har i ryggsäcken.
Det var en viss känsla förra onsdagen att trycka ner mina rektorskostymer i klädinsamlingskontainern! Kanske någon rektor i Pakistan som får användning av den?! Lycka till!
Hoppas att allt detta ryms i skänken! Om man ser till alla snapsglas och det faktum att i flyttlasset även finns fyra nya superställ så skulle jag vara en snapsdrickande friluftmänniska.
Kommande fredagmorgon går det allra sista flyttlasset................... Det känns fantastiskt!

fredag 19 november 2010

Problemlösning

När jag kom hade Pelle varit snäll och "dragit upp ett spår" med snöslungan upp till Konvaljbacken. Det var såå fint när jag kom, alldeles slätt och bara några cm packad snö i spåret................ men bilen klarade inte att komma upp, ....  trots flera försök (Det är mycket brantare i verkligheten än vad bilden visar.......... varför är det så svårt att få en bild som visar lutningen?)
......... Nåväl, det var bara att lämna bilen och gå upp. Tog på mig vandrarskorna och gick ner igen för att analysera läget. Det var helt enkelt så slätt att vinterdäcken fick inget fäste trots dubb. 
Jag skottade helt enkelt tillbaka en del snö och trampade till. och hipsi vipsi .......................
kom vi upp. Efter tre försök, där jag stannade precis innan det skulle börja spinna, backede ut på stora vägen och tog ny fart. ................. men riktigt upp kom vi inte, men skam den som ger sig..............får göra ett nytt försök i eftermiddag när den snö jag skottat i frusit fast bättre.
Min rallyförarkompis Janne sa en gång att en tvåhjulsdriven bil bara driver på ett hjul och en fyrhjulsdriven driver på två hjul....... om man inte har diffresialspärr..... eller antispinn.
Jag kanske måste byta till en fyrhjulsdrivan, trots allt. Tur att jag kan ha bilen nere vid Sven-Olovs stora garage, så det är ju inte nödvändigt att köra upp på vintern............... men skam den som ger sig! 
I eftermiddag ska jag se vad  Elsys fyrhjulsdrivna Suzuki klarar av........... men det beror på föraren också, sa Janne, rallyföraren.


onsdag 17 november 2010

Livets efterrätt

Det är lika roligt varje gång, som jag får träffa mina barnbarn Alma och Karin. Att komma till deras dagis  för att hämta och se att de är precis lika glada som jag  att ses igen är en häftig känsla.
Varje gånng vi träffas har jag en "morfarsdag" med den ena av dem........... vi sticker iväg och gör något på tu man hand en hel dag. I lördags var det Karins tur ............... de håller själva rätt på vems tur det är och bevakar den som om det vore Inkaguldskatten.............. Karin och jag åkte buss till Sundbybergs simhall, badade och hade hur kul som helst. Fikade förstås innan badet och avslutade dagen med restaurangbesök
På söndagmorgon var det gympadags. Ett 10-tal barn och föräldrar har hyrt en gymnastiksal i skolan som ligger bara 200 m bort........ en av föräldrarna är turligt nog idrtottslärare, så aktiviteterna var många och lika roliga som mångskiftande. Karins fotbollsdress från Spanien kom väl till pass. Almas flamencoklänning hade nog varit lite svårhanterlig?! ................... så det fick bli tröjan från hennes första springtävling, Knatteloppet, 1,7 km............ en blivande marathonlöpare, som morfar?

tisdag 16 november 2010

Sista natten med gänget

Sitter nu på Centralstationen i Stockholm och inväntar tåget, som ska ta mig hem.......... förhoppningsvis.
Har varit här på en sista Versamhetsutvecklingsträff för det riksgymnasium jag ägnat de sista 20 åren av mitt yrkesliv. En lite sorglig träff som gör det tydligt att "nu är yrkeslivet slut"......... men livet är lånmgt ifrån slut........ längtar redan till nästa fas!............ på Konvaljbacken!
Festen på kvällen med bowling i den gigantsiska restaurang/bowlinghallen, granne med IKEA, blir ett minne att ta med mig.................. synd bara att Gunnar vann. Jag hade flera stiker, men alldeles för många klot i "diket". Kul att de introducerade mig i denna pensionärssport, som man kan utöva även på Nordingråvallen

Fick en oerhört vacker ljusstaken av skånsk svart diabas ......... och jag som trodde att de bara hade kalops  och svartsoppa i Skåne. Den kommer att pryda stora bordet i Stockstugan.


måndag 8 november 2010

Efter sol kommer snö kommer sol

Så helt plötsligt; medan Molly kollade av alla nattens viltspår,  jag kollade det nya älgtorn man uppfört efter vår vndringsstig och solen sken sitt låga höstleende, kom en kraftig västlig vindby från ingenstans och ett ymnigt snöfall överraskade mig lika mycket som Molly. Snöfallet gjorde att Näs doldes i en snödimma medan himlen ovanför byn var klar. Snömolnet täckte bara halva himlen, min halva.. Molly försökte fånga flingorna och hoppade omkring som om hon fått fnatt,............................ förmodligen hennes första snöfall.
Så snöade det i några timmar ......................... och lika plötsligt som det börjat klarnade det och solen lyste upp berget från en klar himmel, men ny var hela byn snötäckt. Undrar hur länge vi får behålla snön, men marken är ju ganska avskylt så kanske ligger den kvar ett tag? Ljusare blev det hursomhelst!

söndag 7 november 2010

Morgontankar

Är det morgonkaffet som gör att det är värt att stiga upp ur sängvärmen när jag vaknar, eller är det att bara få äga dagen.......................
göra upp eld i spisen,..... känna värmen,....... gå tillbaka till morgonkaffet ........och fastna i djupa tankar? ............. tankar som "Man skulle kanske börja koka kaffet istället för att brygga?! Det doftar ju sååå mycket godare, ............... stämmer bättre med smaken"  . eller...... "Ska jag och Molly vandra över berget mot Näsänget idag, eller var det idag de skulle jaga av där?"  ...... eller............ "Jag kanske ska slänga ut mattorna idag och städa huset?"
Härligt med att låta tanakrna leva sitt liv!
Tids nog går de ner på djupet, som "vad är meningen med livet?".............. men det kanske är just det som är meningen med livet? Att få dricka morgonkaffet och höra knastret från elden i spisen?
Det blir en fin dag idag!
Ha det GOTT!

lördag 6 november 2010

Brytningstiden

Gryningen kommer sent, förmiddagsskuggorna är lååånga idag, brolampan som regleras av av ett skymningsrelä lyser till efter åtta, trots att det är en klar dag........... klar och vacker höstdag. Gryningen är den tid när MYCKET händer i naturen. Idag sog vi en vacker rödräv som var ute på morgonjakt. Fem fyrhjulsdrivna jaktjeepar var ute i samma ärende, men jagade älg istället för sork. 
Molly blev alldeles vild när hon såg räven. Hon gav upp ett jaktskall som finnstövaren Pia skulle ha avundats. Tur att hon var kopplad............. tur för räven alltså. 
Molly hade dagen till ära tagit på sig en jägarväst för att männen i jeeparna inte skulle förväxla henne med något jaktbart.
Naturen kurar ihop sig, jag känner att vintern är nära. Kallgrader inatt, snön kan komma när som helst. Gårdagskvällens bastubad var lite av "inför-vintern-rening"........... men tanakrna gick naturligtvis också till "brytningstid" i bemärkelsen att jag om nu bara ett par veckor flyttar till Konvaljbacken för gott...... för GOTT!. Hemkänslevärmen infinner sig! Här finns den positiva variandten av "bykänsla", en lagomt stor by där man bryr sig om varandra utan att lägga sig i .

fredag 5 november 2010

Såg vid såg


Dagens vandring gick ner mot havet och förbi sågen................. eller den betongplatta som skvallrar om att här stod en stor såg för bara några år sedan. 
Sågan låg nära havet då virket från början kom på vattnet och lagrades i vatten, sedan kom det på lastbil och tippades i havet så att inte timret sprack innan det sågades. Timmer från 18 långtradare per dag fram till -98. 
Det röda huset i bakgrunden var "kontoret". 
Jag hittade en del kvarglömda bräder vid sågen, gråa och vackra. Min dotter, Anna, tillverkade denna vackra lampa av en bräda och några handsmidda spikar hon hittade nere vid havet.
I ett magasin fanns det så mycket fina panelbräder att det räckte för att panela ena väggen i min bastu. Förmodligen de sista bräderna som sågades här.

torsdag 4 november 2010

Morgonstund har jakt i mund

Åter tillbaka på Konvaljbacken. Borta bra men hemma bäst! Även Molly fick frispel när vi kom hem. Sprang runt i åttor runt alla hus och ner på ängen en sväng och runt igen.
Varje dag i gryningen tar Molly och jag vår morgontur. Idag gick den runt till grannbyarna, en rundtur på 7 km. 
Jag såg direkt på Molly att hon hade något "i nosen"............ och mycket riktigt, när vi kom runt kurvan såg vi jägaren som stod på pass. Han jagar hare och har en finnstövare, Pia, till sin hjälp. När vi hade pratat en stund kom hans Pia på besök och rapporterade att hon inte hittat någon hare. Hon och Molly hälsade, men inte mer för Pia måste iväg igen för att kolla av ett nytt område. 
Hon hade en pejlare på sig så att husse kan se var hon befinner sig. Det hade bara gått någon minut så hörde vi en intensiv skallserie! Pia hade hittat en hare. Jag märkte på jägaren hur spänningen ökade, hur adrenalinet ökade. Otroligt spännande! Först alldeles tyst och helt plötsligt hundra intesiva skall i minuten.
Efter några bukter fortsatte Molly och jag vår morgonvandring.
Det händer alltid något oväntat på våra morgonrundor..... Det gäller bara att se dem!