Varje gång något inte fungerar brukar jag tänka; "Detta ska inte upprepas".
Första gången jag satte upp julbelysningarna på aaltanen och nere bland körsbärsträden var det ett hiskligt väder. Då de skulle lysa och tindra dagen, därpå var det bara att bita ihop och tvinga de stelfrusna fingrarna att få till någon typ av knutar av de stela snörena som blivit blöta i snögloppet.
Sedan dess monterar jag upp belysningarna i sol och medan det fortfarande är någon plusgrad.
När diodslingorna i körsbärsträden lyser ser det ut som om buskarna brinnar............. om man ser dem över sjön, från Pelles köksfönster.
Då det är ett hundratal små diodlampor, de flesta vita........ några gula, ser det ut som om buskarna brinner när det blåser lite.
Julgranen är steg 4 i "belysningsstegen".
Granen har jag på altanen. Då jag har fönster från golv till tak som vetter mot altanen får man känslan av att granen står inne i rummet, .... men barren håller sig därute!
Fjolårets Dagmarstorm på annandagen har gjort att jag förankrat granen bättre i år. Snörena syns ju ändå inte.
Men så länge de är släkta syns belysningarna inte alls.
Nu får de sitta och "ladda" några veckor och oavsett vilket humör vädrets makter är på, när det är dags, bekymrar det inte mig.
Då går jag bara ut och petar på timern, så tindrar det Adventsfint på Konvaljbacken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar