tisdag 30 augusti 2011

Kreativitet

Förra helgen var jag och min dotters familj till bakluckeloppis vid RosenHill, på Ekerö..
Där köpte de en julgransfot, då den gamla börjat läcka vatten.
När vi kom hem ställde de den ute på altanen "så länge".
När jag och barnen kom hem på tisdageftermiddag frågade Alma mig: "Får vi göra en julgran, morfar?"
Eftersom jag är just morfar är ingenting förbjudet ........ nästan i alla fall, så jag sa: "Visst får ni det!" och tänkte i mitt stilla sinne "Hur har ni tänkt att det ska gå till?", men höll god min,
De for ut på altanen , sprang till skogs och hämtade några pinna, de skruvade fast i julgransfoten, kom in till mig och ville ha några av mammas fönstrputsartrasor som hun rivit till av trasiga lakan, hämtade en sax..... och snören

De höll på någon timme och hade ofantligt roligt .... och var sams hela tiden, inte minst viktigt för en morfar

Så var skapelsen klar.
På kvällen tag Anna bort hela konstverket och la julgransfoten i "Jullådan". 
Jag gormade och tyckte att barnen väl kunnat få ha kvar julgranen, som de lagt ned så mycket jobb och skaparkraft på. Anna höll med, men skadan var ju redan skedd..... som tur var hade de  somnat när hon började riva den.
Döm om min förvåning: Barnen frågade inte en enda gång: "Var är granen vi gjorde?"
Vad är man brukar säga?
"Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit", 
Så sannt!

Så nyfiken!

Förra veckan fick jag vara med Alma under hennes första skolvecka. 

Jag följde henne till skolan och mötte henne när hon slutade. Vi cyklade tillsammans till och från skolan ca 2 km vardera väg. Numera har ju barn bra cyklar så själva cyklingen är inget problem...... bra med cykelvägar. 
Jag trodde att det skulle vara flera av gruppens barn som vi skulle cykla tillsammans med, men alla övriga skjutsades till skolan av sina föräldrar, man har inte tid att följa dem.
Den största olycksrisken för skolbarn idag är att bli påkörd av andra barns föräldrar när de försöker köra så nära dörren som möjligt, för man har inte ens tid att parkera och följa dem in.
Det var hur fascinerande som helst att höra hennes tankar inför dagen på väg till sklan och prata om vad som hänt under dagen på väg hem............... men det har man förmodligen inte tid till heller........ att prata med sina barn. Den som uppfinner en maskin som barn kan prata med blir förmodligen miljonär snabbt. Det är klart, barnen kan ju prata med personalen på fritids. På Almas fritids är de 120 barn, som kommer och går.Personalen har ganska fullt upp bara med att veta vilka som skall vara där.
.
Alma var alldeles fascinerad av att se hur killarna i 2:an och 3:an spelade detta spel. Hennes kommentar på väg hem var: "Morfar, varför måste alltid någon vinna?" Var får de allt ifrån...... barnen?

En lek vi gjorde var att jag sa till Alma vilken hundras vi skull komma ikapp eller mötte, så hon kunde säga "Vilken fin Rodesian ridgeback du har" när vi cyklade förbi. Det var ett "partytrick", som gick hem

Almas skola var en väldigt positiv bekantskap. Ingen personalomsättning. De hade anställt 2 nya lärare de se naste 4 åren. Alla lärare var oerhört profesionella. Det var ingen tvekan om vem som var ledare i klassrummet. ...... och en väldig mänslig värme i klasssrummet likaså. Och den ene visste vad den andre gjorde. "Jag vet att Åsa har pratat med dig om att .... " Det ger trygghet. Eleverna kunde också välja om de ville gå i "vanliga" klasser eller i åldersblandad grupp.

Och det bästa av allt: att ha med sig morfar till skolan var något Alma var väldigt stolt över gentemot sina skolkamrater ............ och de andra kamraterna var grymt anundsjuka på Alma. Efter bara någon dag hade jag 4-5 barn som kom springande varje morgon och ropade "Hej! Almas morfar". Likadant när vi skulle hem.Almas status höjdes väsentligt av att ha morfar till skolan. 
Undrar hur länge det sitter i?


söndag 28 augusti 2011

Till Världen !!

Nu kan jag lägga till Farfar i mitt redan digra cv.
..... medlare, friherre, pensionist, tidsdisponent, farfar är de senaste tilläggen!
Undrar vad som blir nästa?

Samuel, eller Sam, föddes igår 18.05. 

Att välja ett internationellt gångbart namn var lättare förr, när internationellt betydde att det gick att uttala på  amerikanska ...... numera måste ett internationellt namn även kunna uttalas på kinesiska. 
Sam är perfekt!
Man kan ju undra hur Ingemar skulle låta på filipinska eller kinesiska.
Det är nog därför han inte heter Ingemar?!
Tiderna förändras!

Farfar stolt som en tupp,.......... lite "kääret" faktiskt !


lördag 27 augusti 2011

Som hund och katt

.. eller Hur man lär en katt samsas med en hund.
.... och vise versa!

Då flera har frågat "Hur gör man?", kommer här en beskrivning.

Jag har varit på Ekerö en vecka..... hos mina barnbarn, ....... har haft den stora förmånen att vara med Almas på hennes första skolvecka....... någonsin. Jätteroligt för en som befunnit i skolans Värld i 44 år." Jag är inta bara skolmänniskautan även morfar.", som det heter i reklamen.
Vägen ner åkte jag buss/tåg. Molly tyckte att det var hur kul som helst att dela kupe med 5 andra hundar,
 Jag förberedde mig under resan för vad som komma skulle, när vi kom fram, Min dotter har nämligen kat.... en katt som Molly aldrig träffat.Jag tror inte att jag hade blivit så populär om Milla, deras katt, sprungit till skogs och aldrig kommit hem igen...... så vad göra
Jo, jag la upp en utbildningsplan. Jag är ju som sagt inte bara kokt i ett vatten.... eller hur det var i reklamen. Jag utgick ifrån att
a. Katter blir rädda  om de blir jagade och flyr och gömmer sig där de känner sig säkra. Det finns enstaka undantag som lir en tudorkatt och skrämmer iväg hunden,........... men det är undantag. Har en katt blivit skrämd en gång av stora stygga hunbdar sitter i lääääänge!
b. Hundar springer efter det som tar ifrån (jaktkamplust) Har något tagit ifrån en gång vet de att läget är "gynnsamt" även nästa gång.
A eller B fick inte inträffa. Det hade gett omöjliga föutsättningar för Operation Vänskap
Min dotter bor i ett radhus, med tre våningar.

Jag ringde och bad dem locka in katten och placera henne i ett av sovrummen i övervåningen och stänga dörren. 
Molly fick gå till källarvåningen, när vi kom fram och stängas in i gästrummet Resväskans sällskap räckte för att hon skulle känna sig trygg.
Vi placerade en plyfaskiva i trappan till övervåningen och öppnade sedan såväl sovrums- som gästrumsdörr.

Nyfiken är man på "inkräktaren", men lugnt och stilla.

Jag lovade Milla att Molly inte skulle jaga henne.
När de tittat sig mätta på varandra, bröt vi för dagen. Tog ner Molly till gsätrummet igen och lät Milla vara fritt i huset tills vi släppte ut henne för nattjakten. Hon är ju ett nattdjur. Sedan släppte vi upp Molly som fick "äga" hela huset

På morgonen dag 2 kom Milla in, vilket visar att hon tyckte att gårdagens övningar inte var avskräckande. Vi placerade henne efter hennes fruksot i övervåningen, skivan i trappen och Molly fick komme upp från källlaren..

När jag for till skolan med Alma, vände jag skivan så att Milla kunde gå ner om hon ville men Molly kunde inte gå upp.

Döm om min förvåning , när jag kom hem  efter en timme och märker att Molly återfanns på övervåningen, förbi skärmen och förbi Milla ! .... 

Då bad jag Molly pussa på Milla....... så lång har väl Molly aldrig varit, men puss blev det. Milla labbade till Molly när det skull bli en andrapuss. Det får ju vara någon måtta! Men hon labbade till utan klor.... Molly backade... och Milla lärde sig  att "Jag har nog koll på läget!" ............. stärkte självkänslan 


Nu la jag in socialisationsövningar även utomhus. Molly kopplad och Milla med full möjlighet att välja avstånd

På kvällen dag 2 kunde vi ta bort skärmen. Milla rörde sig alldeles oberörd i huset ....
 Molly mådde GOTT!

Fortsättning fäljer. Ska ner om några veckor igen....... ska bli kul att se vilka bestående intryck Milla o Molly fått av dessa dagars övningar.





torsdag 25 augusti 2011

Röjarna

Igår morse gormade Molly när hon kom ut på bron. Inkräktare? Nja, Lars-Göte hade passat på när Molly och jag var på resa ett par dar och flyttat korna och tjuren till betet på andra sidan vägen nedanför Konvaljbacken. Så Molly och jag tog en promenad ner till kossorna för att se hur de har det. Bra miljöträning för Molly också.

Jag hade tänkt ta röjsågen och gå ner och röja årsslyet, men får nu hjälp av kossorna....... även om de inte äter så mycket av slyet så trampar de ner en hel del. Förmodligen tycker de att det är skönt att bli av med eventuella flygfän när de går i meterhögt gräs/sly.... hoppas bara att de inte sjunker ner i det sanka bäckdeltat. 

Han skulle man inte vilja gå en match mot! Han är dock en Ferdinand!
Tjuren håller sig på fast mark ....... och det är ju tur. Kollar mest att kossorna eller kalvarna sköter sig!

Sämre picknickställe har jag skådat. .... undrar om de har ADSL direkt från telefonstolpen?....... eftersom de bildar cirkel runt den.

Man kan också undra varför en ko lagt sig en bra bit från övriga och med rumpan mot de övriga. Hon kanske känner sig lite förmer........ eller är mobbad?




tisdag 23 augusti 2011

NU närmar det sig!

I slutet av månaden hoppas jag lägga till farfar i mitt CV!
Ser mycket fram mot detta......... ja inte att kunna skriva det utan att BLI FARFAR!!
... och ALLTID ska Kungahuset apa efter. Först föddes jag i februari. Vad händer då? Jo Kungahuset klarar inte detta utan föder en son i maj samma år..... och nu meddelar man att Daniel o Viktoria ska ha barn i mars.... De ville förstås att Kelly o Stefan skulle "visa vägen".. Tur att man inte har anlag för hybris.

Kelly, min svärdotter,  har gjort detta självporträtt

söndag 21 augusti 2011

Byn som gick upp i rök!

Som så mycket annat startade det vid byaloppisverandans fikabord i Grannäs i Norra Ångermanland.. 
"Jo, nog kan jag följ med å vise Slderå..... det som går å si", säger Göta, "men det så länge sedan jag var där att jag kanske int känn igen meg"

Dagen därpå åker vi dit.
"Ja, då är vi framme. Tänk hela denna väg for jag med mjölka varje morgon ... och på kvällen var det att hämta krukorna med cykeln, ... men sen sa jag till så karlarna fick ta hästen å köre. .... sista året hade vi ju bilen, men jag hade inget körkort...... men det är klart... mjölken skulle ju ner till storvägen!" 


"Tänk så det har vuxit igen. Det går ju knappt att se var husen stod.
Å då var det ju fri sikt ner till sjön. "

"Här e källarn. 17 konserveringsburkar med kött fanns det här, när det hände....Ja, den var rejält stor..."

"Å i salen är nu granar... tänka sig!.

"Så roligt att björken vid lagår´n klarade sig. Den var mäktig redan då -49"

Och dasset klarade sig.... numera eu-anpassat. Att umgås på dasset var likja självklart som kungabilden.

"Här är tegelpannorna.... hade vi hunnit byta spåntaket mot de här hade aldrig husit brunnit ner... Jag var ju i lagårn och karlarna satt inne och åt.... Branden syntes först från andra sidan sjön, nere i Grannäs.... så brandkårn var här samtidigt som vi upptäckte att det brann..... Hela taket var övertänt..... och sååå det storma den där dagen , den 14 april 49"


.


fredag 19 augusti 2011

Konvaljbacken Spa

Så är spa klart. Det vilar på tre B:n: Bastun, Bordet, Badet.
Invigningsklart!. Ordet har ju fått en ny innebörd, sedan man invigde Bottniabanan flera år innan man kan åka tåg på den..... iaf till Sundsvall... och ett par år innan man ens kommer till Kramfors.
Undrar om det blir landshövdningen eller ett Troll som får äran. Det känns bättre med ett trolll eftersom jag är släkt med Skulerövarn.... i rakt nedstigande led!!
Dax för första badet. .... bara lite isolering och att bygga in badkaret i bastualtanen så...

, men vadå, ett premiärbad måste man ta......... nära in till bastuvärmen, den goa!!




torsdag 18 augusti 2011

Fascinerande museum i Grannäs.

Häromdagen hade jag möjlighet att, tillsammans med flera andra, titta på alla gamlka saker som Tommy samlat i hästslakteriet. Bara huset har sin historia. Tommys farfarsfar .... eller var det farfar?,.. hade köpt sjuka och halta hästar från när och fjärran, transporterat dem till Norrfors på järnväg, tagit hem dem till stallet och slaktat dem i detta lilla hus. Ibland var det så många hästar som stod i stallet, i väntan på slakt, att man inte kunde gå in där.
Nu har Tommy samlat alla möjliga gamla saker.här..... men slaktkroken sitter uppe i taket.  

Varje skåp och varje hylla är fylld av allt möjligt........... från gamla vackra burkar och svagdricksflaskor 

Mindre flsskor får trängas med hässkor..............

Själv var jag överlycklig, när jag fick ett par halvrör.... och tog steget från "stuprör", som vi kallade föregångarna. När halvrören kom, som var så lätta att justera, med en liten vev. Det var verkligen senaste inneprylen för oss. I museet får halvrören trängas med tidningarna: Se, Lektyr och Rekordmagasinet.

Vem gillar inte att prova häftiga mössor o hattar?!

Tack, Tommy, för en riktig nostalgitripp!!

tisdag 16 augusti 2011

Liten .... men naggande GOD !

Jupiter kanske inte är Världens största häst, men gillar sällskap!
Häromdagen gick han ensam i hagen och längtade efter Kajsa, som är stallad då hon drababts av fång..... "2 månaders vila", sa veterinären!

Så ser han hur Kristina & Co backar in djurtransporten i hagen och börjar lasta av får.

Imponerande "snyggingar", som Inger Sofia kallar dom.


... men Jupiter blir jätteglad. Han gallopperar i full fart för att hälsa dem välkomna!

Jupiter börjar valla fåren ... och de följer hans "anvisningar". Jupiter njuter. Sällskap och stora baggar som låter sig vallas av honom.

När han har samlat flocken.......... bara njuter han!!
Man behöver inte vara stor för att vara kaxig! ....Troll t ex ..!!..
Ha en finfin vecka!!




söndag 14 augusti 2011

Mångsidigt torn

Finns det något mer fantastiskt än att komma bland mygg och knott och upptäcka ett älgtorn alldeles intill vägen, byggt på an jättesten............. klättra upp, låte den svaga vinden fläkta bort "åte", ta fram kaffetermosen och njuta av utsikten ..................i skuggan under taket?!
Jag kan undra om de som byggde detta torn med avsikt på älgjakten visste hur användbart det är?

Mejslar fram Konvaljbacken

Visst är det fint när det är lummigt, men nu ser man ju inte  varken bastun eller Lilla Grå för alla träd ...... eller granar rättare sagt. De "tar bort" alla vackra tallar som också finns på Konvaljbacken. 

När så Lars-Göte kom förbi en dag och ville "ta reda på" några jättegranar som vetter mot hans skifte. Jag svarade: "Du får granarna däruppe ........... om du då tar ner de stora granrna runt bastun"  I samma stund beslöt jag mig för att ta ner alla granarna runt bastun, stora som små. 
Idag började jag att mejsla fram Konvaljbackens fina hus genom att börja ta bort de små ..... i väntan på Lars-Göte.

 Jag har fällt 6 granar, 1 tall och en björk  ........... Pelle erbjöd sig att låta mig lasta riset i hans stora traktorsläp och tippa det närmare sjön, där det är lättare att elda utan risk för brand........ Vad skulle jag ta mig till utan all den hjälp jag får av Pelle............ Först tyckte jag att det kanske var att ta i att ta hit STORA släpet för lite ris....... Släpet blev fullt ........... med råge.

Nu meslas de vackra tallarna och byggnaderna fram .......  återstår bara de bautastora granarna. .... hoppas att inte linjekonvaljerna har något emot ljusinsläppet!?

fredag 12 augusti 2011

Resfeber

Hösten har också sina tjusningar!
Lite sväng blir det genom morgondaggen idag när jag "dansar" ner till postlådan för att hämta morgontidningen. 
Kan det vara resfebern som gör själva svängen och att jag inte känner daggen i träskorna? Tror inte att resfebern beror på att jag ska besöka Nolia-mässan idag. Undrar föresten om min kompis S hittat någon ny kameraryggsäck att visa mig? .... men det ska bli kul med en Nolia öl med min kompis S...... faktiskt!
Molly följde med en sväng, men ligger nu parkerad mellan ryggsäckarna i hallen och tänker på en flygare.
När man ska iväg någon dag känns det särskilt bra att bo i en by, med bykänsla...... Det innebär att det finns alltid ett vakande öga!
Ha en finfin Helg!

torsdag 11 augusti 2011

Fransk uppvaktning

I morse när mina vandrarkompisar kom nerför backen från Näs upptäckte Molly direkt att gruppen var utökad av en elegant fransos..... ja, till namnet ialla fall, annars är han av finsk härkomst.....

Bresson, en airdaleterrier, till Mollys stora glädje.

Hundar är precis som vi människor när de gör en nu bekanstskap.......... man börjar med att skryta lite. Molly, som har hemmaplan, väljer gren. Det blir "Tafatt".....  Det blir een hejdundrande show!
Eftersom Molly har tränat denna gren åtskilliga gånger med Exa fick den tjusiga terriern mest agera rundningsmärke.

Så blir det mera fransosens starka gren "Puss o Kram", är man fransman så är man, ........  men även Molly verkade gilla det.
........ sedan blev det perfekt träning för mig att få Molly, att gå okopplad vid min sida trots att denne tjusige gentleman var i närheten.Det gäller att ta de tillfällen som bjuds.......... och det kommer tillfällen till bra och varierande träning varje dag!
Dag2 hade Bresson gjort sig illla i frambenet. Då fick han springa okopplad och Molly gick vid min sida hela vägen, sedan de bekantat sig med varandra en liten stund...... Perfekt träning!

måndag 8 augusti 2011

En epok i graven

I slutet av 1800-talet fanns en kvarn/såg där kvarnbäcken tar fart för att slänga sig ut i Jössevikas havsvatten. 
Att placera den vid havet var smart, då man kunde dels köra dit virke med häst, men ännu lättare slänga timret i havet varsomhelst och i grimmor ta skutan och dra timret till sågen. 
I slutet på 60-talet tog lastbilarna vid, men nu blev det krångligare, vägarna var inte av den kvalitet som skulle vara önskvärt och backarna är många och branta.

Efter den här vägen gick långtradarna med timmer till sågen och med bräder, plankor och sågspån och flis från sågen......... ca 20 lastbilar per dygn..Den sönderkörda vägen bär sitt vittnesmål
Det går många historier om möten med dessa tungt lastade bilar som i vinterföret var mycket svåra att styra...... 

Hit ner till havets nivå krånglade sig lastbilarna och sedan backade man in på den smala vägen du ser halvt igenväxt och tippade timret i vattnet. Så länge timmer ligger i vatten, i väntan på att sågas, spricker det inte.

Naturen tar fort tillbaka. Här fanns till i mitten av 90-talet stapel vid stapel med bräder och plank...... nu konkurerar aspen med sälg och al, då konkurrerade "2tum5" med "3tum9".och "3tum8"

Här drog man upp virket ur havet till väntande transkort till ramsågen.

I detta förråd  förvarade man det hyvlade virket, som inte tål väder och vind. Härifrån lyckades jag "rädda" de sista panelbrädorna som fått bli odödliga genom att klä mellanväggenväggen till omklädningsrummet i min bastu..

Av stora såghuset finns bara botteplattan, med lite bråte, kvar. Det gick många rykten i byn om vad som skulle ske med det stora trevåningshuset. Ingen underhöll det och plåtskivorna, som täckte väggarna stod och slog i blåsten. Varje gång Rolf skulle gå till garaget, när det blåste, svävade han i livsfara. Sedan kom ett företag från Gällivare hit förra vintern och plockade ner huset och tog ut alla maskiner ur de andra husen.

Nu finns bara ett såghus kvar. Här har några entusiaster funderat på att starta en konferensanläggning.

Utsikten från konferensverandan vore bedårande.........

En del renoveringsarbeten återstår nog.