fredag 31 december 2010

Glad överraskning

Glatt överraskade blev både Molly och jag, när vi i morse såg att haren ånyo hade utnyttjat vår gästfrihet hoppat in under granens skyddande täta grenverk  vid bastun även igårkväll. 
Den hade alltså klarat sig. Jippi! ...... men vadå, är det bättre att en annan hare fått sätta livet till och blivit en tidig lofrukost? .......... men haren under granen  hade han redan hunnit bli "vår"genom att sova en natt under granen vid bastun och vi känner minsann ansvar för allt som är vårt!
 .......... men vi kunde väl ju ha adopterat även lon  .......... den hade ju sprungit över vår tomt........... nästan i alla fall, och vi vill ju inte att "vår" lo ska gå hungrig med skrikande mage?.... ............. kanske till och med svälta ihjäl. 
Moral är knepigt!

torsdag 30 december 2010

Bonusbilder på begäran av Ronja!



bilderna tagna av Patrik

Olika faller ödets lotter


Under sennatten har det snöat 2-3 mm här på Konvaljbacken, vilket gör att jag kan se att en hare krupit in under granen vid bastun, innan snöfallet och lämnat sitt ombonade, mysiga och trygga gömställe på morgonsidan efter sennattens snöfall. ........... men harens gömställe var förmodligen harens sista säkra trygga gömställe.
Harens spår gick rakt mot aldungen nedanför vägen. Av spåret att döma var den helt ostressad, ...... utsövd efter en trygg natt under granen vid min bastu.
Men bara 50 meter från bastun finns tydliga avtryck av lospår. Lugnt går de nerför vägen mot Näsänget, sedan helt plötsligt ..........fyra, fem jättelånga blixtsnabba hopp in i aldungen nedanför vägen, ..............sedan efter ett visst tumult inne i aldungen.............. lugnt tillbaka ut till vägen.
Carpe diem? .................. ja, det beror på ur vems synvinkel man ser det.


Visst ser du hur  koncentrerad och på sin vakt Molly är, när hon utforskar lospåret?! 


.

onsdag 29 december 2010

Finns det något bättre ..............

än när ens hund hittar en lekkompis? ................ och i ens egen by dessutom! Att i en by med en hund förutom Molly är det en stor vinstlott att de leker så fantastiskt med varandra.  Molly och Exa är lika gamla och det underlättar naturligtvis........... och att de är av samma ras likaså ............ Molly har ju 4 raser i sig så det är bara att välja vad som passar för tillfället. 
Det är stor skillnad att stå ut med varandra, att inte bråka med varandra och att leka hejvilt på varandras villkor, att vara på gränsen till vad den andra tål men ingen "går över gränsen" och blir sur och aggresiv. 
Hundar leker väldigt olika beroende på ras; en del jagar varandra (leker tafatt), andra brottas. Exa och Molly tillhör de senare men kan även jaga varandra då och då, som en upptakt till brottningen. Ibland låter det som att de ska bita ihjäl varandra ............ men de vet var gränsen går,
Fördelen med att ha en ranglåg hund är att den inte försöker ta häraväldet över den andre ........ stiga i rang.
Och den allsidiga motion de får av ett sådant här pass kan de inte få genom att gå aldrig så långt på koppelpromenad.

tisdag 28 december 2010

Lennox - ljuset i mörkret

Lyssnade idag på Vinter med Lotta Gray. P1 förstås ...... där alla bra program går! 
Det var ett otroligt gripande program om hur hon som nybliven mamma och "vimmelreporter" fick magcanser och hur hon tacklade den situationen. 
Det finns att lyssna på här på nätet. ....... 
Jag tänkte lyssna en liten stund innan det skulle bli snöskottning av ......... efter att ha lyssnat några minuter kom jag på att "Skotta snö kan jag nog göra senare ...... snön försvinner inte" 
Extra gripande efterson min mamma dog i cancer ( eller kräfta som det hette då) när jag var sju år, ........ tänkte mig in i min mammas situation .....................medan jag lyssnade på Lotta Gray. Var jag "Lennox" för min mamma under hennes sjukdomstid?.
Lyssna om du har 90 minuter över............ och har du inte det, så börja lyssna en liten stund, så inser du snart ..............  att saker kan vänta till du lyssnat färdigt!

söndag 26 december 2010

Julen 2010

Underbart att fira julen med mina barnbarn! De tycker fortfarande att "årets julklapp" är en slemmig leksaksorm eller ett alfapetspel. Kommersialismens bulldozer har ännu inte hunnit ifatt dem! ..... och inte deras morfar heller.

Min bästa julklapp var boken "Vargen - den jagade jägaren" av Henrik Ekman............ en fantastisk bok..
Visst har det varit roligt att besöka nära och kära, men frågan är om man inte skall vara hemma en jul som denna,.............  med det väder som bjudits? 
Vid HögaKustenbron i måndags låg jag någonstans i mitten av en en 2 kilometer lång bilkö som gick 70 km/tim .................Då blev jag omkörd av en långtradare samtidigt som jag hade en annan långtradare 5 m bakom bakluckan...... bafann mig i ett helt vitt snörökmoln i femtio meter minst och vågade inte bromsa hårt för långtradaren bakom.......... var helt bergsäker på att jag antingen skulle åka in i räcket utanför mig eller bli inknuffad under den omkörande långtradaren-
På hemvägen, sent igårkväll, åkte jag taxi mellan Sundsvall och Härnösand    då tåget ersatts med buss och vi kom fram tre timmar försenat till slutstationen för tåget.... taxi enda möjligheten. Vi låg i omkörningsfil efter motorvägen norr om Sundsvall, när en galning i säkert 140 försökte göra en egen fil mellan oss och motorvägsräcket. Det lyckades naturligtvis inte för honom. Bilen kom som en projektil ut från räcket. Vår fantastiske taxiförare gjorde en helt otrolig undanmanöver. Tackar taxiföraren och försynen att jag lever idag!!
Åkte hem lite tidigare idag från min älskade i Härnösand, då SMHI utfärdat en klass 1 varning........ sällan har det kännts så ljuvligt att dra igen ytterdörren och känna "hemmet lugna vrå". Stort Tack till Pelle, som gjort vägen upp till Konvaljbacken farbar............... farbar bara en halvtimma på grund av blåsten, men det räckte.
Jag skulle inte ha tagit mig från E4:an och ut till yttersta havsbandet med min lillFord.......... men med mitt fyrhjulsdrivna SUVeräna vidunder gick det galant ............ Jag får nog se bilköpet som en livförsäkring!?

fredag 24 december 2010

Konvaljjul

Hur vore det att fira jul ensam här på Konvaljbacken? Jag tror att det skulle vara alldeles fantastiskt! .......... men det beror ju på att det i så fall vore en självvald ensamhet..... och dessutom ingen "riktig" ensamhet eftersom jag har Molly....... skulle inte kunna leva detta livet utan hund, man är aldrig ensam! 
Jag kan umgås med mina barn, barnbarn, nära och kära utan att vara i samma rum eller by som dem. Ett telefonsamtal, ett julbrev, ett mejl eller en kommentar på bloggen kan vara mycket mer "sälldksp" än om personerna vore här. 
Att julen sammankopplas inte bara med familjenärhet och glädje utan lika mycket med uteslutande och ensamhet........ och därmed dåligt samvete för någon ytterligare som man borde ha kunnat bjuda in i gemenskapen.............. men det kan ju hända att om man bjudit "denne ytterligare" så hade julgemenskapen för de övriga blivit förstörd? Då blir det ju bara andra som får en dålig jul?
Själv skall jag vara med mina barnbarn och deras mamma o pappa, så jag kommer att ha det hur bra som helst, med gemenskap, god mat och julklappar i lagom mängd!
God Jul !   



onsdag 22 december 2010

Julstämning

Vad innefattar det. egentligen? Julstämning? För mig har det växlat över tid. 
När jag var liten var det ombonad, ljus, värme och god mat....... eller kanske förväntan och uppbyggnaden av detta. Vi såg ut julgran redan i augusti, sedan förberedde vi pojkar marschallerna , som vi tillverkade själva av spillolja och fotogen (varje juldagsmorgon var hela byn (4 km) marschallbelyst!), vi förberedde julmaten ( slaktade grisen och lade den torkade fisken i luten, kokte skinkan gjorde sultorna, bakade), vi bar in ved så att det räckte hela julen, vi lade in trasmattor så att hela köksgolvet(30 kvadrat) var täckt , vi satte upp julgardinerna, pappersbonaderna, vi skottade snön så att vi hade de finaste snödrivirna i byn! 
...........Höll på att glömma julklapparna. Vi barn gav varandra en julklapp och fick (i regel kläder) 2,3 st av våra föräldrar. ,,,, men julkappar var mycket litet av "julen" Hela tiden förberedde vi för att FIRA julen genom ombonad, lljus, värme och god mat.
Sedan när mina barn växte upp var det något annat: vi målade en fönsterruta varje advent med julmotiv, vi gjorde julgotta tillsammans med grannfamiljen, vi bakade men köpte julmaten färdiglagad ( .. utom skinkan som vi saltade, kokte och griljerade själva), vi pyntade hemmet så att vi kunde FIRA jul. Julklapperna hade blivit fler till barnen, men bara en eller två till oss vuxna. Julen var fortfarande mycket förväntan, förarbete och inte så mycket fokus på kommers. 
Jag brukade vara jultomte åt grannarna när mina barn slutat att "tro på tomten", men slutade med det när grannpojken på sju år efter stor frustration, när han inte fått den rätta julklappen ur julklappsberget under de första tio minutrarna, skrek till mig (:=Tomten som han absolut inte kände igen) "Hit med Nitendospelet, din Jävel!!" Då insåg jag att kommersialismen även erövrat barnen och Julen!
Numera tycker jag fortfarande att mycket av "julstämningen" är förväntningarna och förberedelserna ........ och att få vara med barnbarnen och nära och kära! Julklapaprna har vi tonat ner. Barnbarnen får kanske 6,7 vardera  och vi vuxna har infört "julklappsstafett", som innebär att var och en ger en julklapp till någon och får en av en annan, max 200:- per julklapp. Vem man skall ge får man veta ett par veckor före jul. Vem man får av blir en överraskning!
God Jul!

söndag 19 december 2010

För vräkigt?

Nu står granen tindrande vacker på altanen framför de stora fönstren. Genom att fönstren går från golv  till tak kan granen stå på altanen och ändå upplevas som att den står i rummet. Fantaskt för de som är allergiska .......... och inte barrar den heller. Att ta granen på egen mark var lite häftigt.
Den ser också fin ut nerifrån vägen och framträder ju mer än om den behövt konkurrera med den övriga julbelysningsgrannlåten............ och inte är det vräkigt heller?! Viktigt! Det är mitt måtto: manligt, men inte macho eller vräkigt............. även om den nya bilen är på gränsen?!... men behöver den för att komma upp till Konvaljbacken ju,  ("alla" i Nordingrå har en likadan bil brukar jag försvara mig med).
Nästa år kanske att jag ska ta samma fyra ljussättningssteg inför julen, som i år, men släcka steg ett när jag tar steg två osv? ......... och mindre risk att det blir kortslutning mitt i natten.

lördag 18 december 2010

Vädret är värst ........... genom fönstret

När jag tittar ut, ser det omöjligt ut att ge sig ut i "det här" vädret! Snöstorm ..... ser det ut att vara .... och - 8 visar termometern. Ska jag stanna inne!? Har ju Anna Janssons senaste bok liggande vid läsfåtöljen. Molly är dock av en helt annan åsikt. "Vad är du för vekling som inte törs ge dig ut i detta härliga väder!?" Naturligtvis vinner Molly..... Tack och lov! 
Tar på mig mina varma täckbyxor, varma skor, Berganjackan, Graningehandskarna  och varm vindtät mössa. 
Så tar vi rundan åt rätt håll. Eftersom det är nordosten som beter sig går vi mot Näsänget först, sedan öefter Bönhamnvägen över Mullbacken till  Näs och förbi Näslunda gård hem igen, då har vi vinden i ryggen efter sjön där vinden får fart och har skydd av berget och skogen när vi går hemåt från Näs. Enda stället det riktigt tar i är vid Nässjön nedanför Mullbacken, men det rör sig om 100 meter.

"Tur att det finns lite lä vid ladugården i Näs, Husse!"

Väl hemma mår både Molly och jag så mycket bättre: värmen i huset är ju aldrig så härlig som när man kommer in från snöstorm, boken har inte sprungit bort.............. och hade vi inte tagit rundan hade jag inte träffat Åke i Näs och fått "tjôta" lite.
Mitt i snödrevet vid korsningen står Åke (78 eller är det 79 nu) och skottar fram postlådan efter att plogbilen kört. Åke kan allt som rör sig i naturen, han har sett vargen springa efter Nässjön, han har fällt fler älgar än man kan räkna till, han vet exakt hur många lodjur som fått ungar i närheten det senaste året. Nu hinner jag kanppt få veta hur det står till ute i våra skogar för Åka ska ut med traktorn och låta snöslungan göra det framkomligt runt huset............. men fick ändå en del att fundera över på vägen hem. 

fredag 17 december 2010

Dramatisk natt

Vaknade vid halvtvå............. becksvart överallt, inget litet sken från julstjärnan i rummet, inga röda klocksiffror i taket. Med ens var jag klarvaken - "Strömmen har gått!" 
Förmodligen vaknade jag av att det lilla nattljuset släcktes. Min första tanke var att strömmen i hela byn gått. Det brukar hända ibland i snöstorm ich temperaturer kring noll,........... som nu. Snön lägger sig på trådarna och tynger ner.............. men nu har vi luftledning bara från Näs.......... Tack, Gudrun för det! 
Jag steg upp och kollade. De få lampor som är tända i byn nattetid lyste så fint ...... några vid Sven-Olovs garage, några vid Pelles.... och gatlampan.. 
"Det är bara mitt hus som är mösklagt!" Ringa till vaktmöstaren eller hyresvärden är ju ingen fruktbar idé när man bor såhär. Ingen annan heller man ringer till för att få moraliskt stöd och tankeutbyte ...... inte halvtvå på natten! Att bryta ihop ger heller ingen ström! 
Det gäller att fokusera, ha vedkorgen välfylld och veta var man har pannlampan! Den är på sin fasta plats! Vad kunde ha förorsakat detta. Det enda som är annorlunda denna natt är snöstormen, nollgradig blötsnö ........... och att jag kopplat till en värmekabel för att tina isen vid värmepumpen ......... och att det ligger långa sladdar till julbelysningarna i blötsnön ........... med flera korsningar och kopplingar. 
Tar på mig termobyxorna, vintervindjackan, drar ner toppluvan och på med vinterstövlarna och Graningehandskarna........ vill inte kyla ner mig om jag blir strömlös hela natten... ger mig ut och tar ur julbelysningssladden, .......  in igen........ tur att det fortfarande är varmt inomhus.......... slår på jordfelsbrytaren ..........och åter fungerar  ALLT,.............. utom julbelysningarna. Så kokar jag mig kaffe mitt i natten och känner att "det håller". Så gott har sällan nattkaffe smakat och sovit så GOTT de få timmar som återstod av natten!
Nu får jag hitta en annan julstämningsbelysning, vågar inte använda de blötsnöskadade mer denna jul.
Det gäller att veta var man har pannlampan, hålla fötter och händer varma och huvudet kallt! Vad är det man brukar säga "Varje kris gör en starkare". Det kanske höll på att bli för vräkigt med alla utebelysningar?!
Ha den finaste dag!
/Ingemar

onsdag 15 december 2010

Husse, se upp! .........ljuset kommer !

Molly kommer skuttande med Ljuset till oss................ Ljuset, som ligger bara en kurva efter........... inte lätt att hålla jämna steg med Molly, ..............1/4 Sibirien Husky!! Hon har bara "overdrive" i sin automatlåda ...... inte ens ljuset hänger med! Tur att hon är 3/4 vallhund, vilket gör att hon har all uppmärksamhet på husse och vad han vill.
Mindre än en vecka kvar innan det vänder, och går mot ljusare tider. Svårt att tänka mig att det kan vara fullt ljus vid elva på kvällen när det nu är skymmer vid halvfyra. 
Till dess får man hjälpa det på traven genom att tända fler ljus inne om kvällen och även ljuspynta lite utomhus.

Här på Konvaljbacken ser det ut så här halvfyra idag. Vi tänder en liten girland på altanräcket 1:a advent, en litet diodnät i ena körsbärsträdet till 2:a: advent och ytterligare ett litet nät i andra körsbärsträdet till 3:e advent. Så nu är det bara att hitta på något ytterligare till 4:e advent....... Vackert men inte vräkigt!  Jag tycker om när det ökar fram till jul ........... eller Vintersolståndet. 

lördag 11 december 2010

Med Moa i blicken







Idag hade Molly race, när Moa var ute och lekte med henne.
Ronja tog dessa fantastiska bilder!
Vilken glädje!!



Molly är helt fokuserad i den ystra leken ..............

.............med Moa i blicken!


tisdag 7 december 2010

Medan Staffan väljer

Staffan skulle inte ens ha hunnit välja rätt objektiv och ännu mindre få ut det ur ryggsäcken och skruva fast det. I morse när jag och Molly scannade av nejden första gången var det som om vi vandrade i en säck, en dimsäck.

Så efter förmiddagskaffet, på någon minut drog säcken bort och vi befann oss i det mest fantastiska vinterlandskap
.
Det gäller att hänga med.............. och ha en kamera som hänger med!

Så, ................ lika snabbt, drar Naturen för dimgardinen igen...... på bara några minuter. 

.......................Staffan håller fortfarande på att bestämma  rätt objektiv,.................. om han nu vore här.

söndag 5 december 2010

Gnistrande morgon

En fantastiskt fin morgon, gnistrande vacker, knarrar under vandringkängorna när jag tar vägen runt sjön. Pelle har "dragit upp med snöslungan" så att det är en fin väg, men inga bilar...... och alldeles tyst. .
 Jag såg att någon myndighet hade fått i uppdrag att kartlägga var alla områden finns där det är tystare än 30 db (så tyst att man hör syrsorna). Dessa områden skulle fridlysas från ljudföroreningar. Den här kartläggningen skulle ligga till grund när man drar nya flygrutter och vägar.Vår by skulle vara  självskriven..
Knirret och knarret från kängorna blir så mycket starkare när det förövrigt är alldeles tyst, ........... som musik nästan när man går.
Svårt att se var horisonten går. "Skyn är alltid ljusare än havet", sa en akvarellärare jag hade på en målarkurs i Grekland. Det gäller nog även för havet utanför Rävsön!?

lördag 4 december 2010

God Hjul

Så har jag blivit intagen i bygemenskapen, vad somsedan  fattades för att bli Nodingråbo är ju en NordinGRÅbil.......... alltså en grå fyrhjulsdrivan bil, ialla fall har "alla"  här en sådan (nästan alla iaf)........... och upp kom vi trots 5 cm snö i backen upp.. Elsy behövde inte ta om alls när hon kom swischande med sin Suzuki, 4WD...... men då hade jag ju spårat bara en timme tidigare

. så nu står den vid batun, bara att sätta i motorvärmarkabeln. 

torsdag 2 december 2010

Hela byn

Så överraskad är det länge sedan jag blev! Glatt överraskad! 
Pelle hade frågat om jag skulle vara hemma ikväll för att han tänkte komma förbi
. ................ så kom HELA BYN och hälsade mig välkommen! 
Med sig hade de smörgåstårta och kaffetermosar.... bara att duka upp och kalasa! 
Tur att vi rymdes mer än väl i mitt nya rum: stockstugan. 
Ett minne för livet

onsdag 1 december 2010

Värdig !

NU rinner både varmt och kallt vatten i alla kranar igen. Det är en fantastisk känsla attfå ett till synes oöverstigligt problem........... och sedan ta sig samman och lösa det. Den första reaktionen är ju att, efter 50 år i bortskämdt stadboende,: "Vem kan jag ringa till som kan fixa detta? Jag ringer till Rolf, rörmockaren", sedan tog jag mig samman och använde de hjärnceller som ännu inte är helt förstörda. Ringde till Pelle, fick låna hans byggtork, och nu något dygn senare fungerar allt perfekt igen. Felet jag gjort var att ha för kallt i pumprummet (ny frostvakt) och vattnet hade varit stillastående i fyra dygn. 
En psykoterapeut i Malmö har skrivit en bok (I trygghetsnarkomanernas land) om detta att man blir bara ängsligare genom att omge sig med för mycket trygghet. Jag är böjd att hålla med honom....... till en del i alla fall.
Man dör inte för att vattnet fryser. För att leva så här fordras det att man klarar av en del strapatser............... och så mycket energi man får av det. Jag har klarat provet.... Jag är värdig! ........ men det är klart, hade jag inte fått låna byggtorken av Pelle hade det ju inte tinat så fort) 
Att vakna varje morgon med Värdens vackraste utsikt från morgonkaffetsfönstret är värt en del strapatser.... och för att inte tala om Tystnaden och Byn!
Till sommaren ska jag kolla isoleringen under huset, men det har fungerat bra i alla år tidigare............. så jag tror att det var frostvakten som var felinställd.

måndag 29 november 2010

Värdig ?

Visst är livet orättvist!? Molly behöver inte göra något annat än  "bara vara" (som ungdomarna på "Ung och bortskämd", säger) för att vara förtjänt av att vara fullvärdig på Konvaljbacken. Hon kan ligga på den nya vackra Elsyhemvävda mattan (Sååå fin!!!!) och bara njuta av värmen från spisen.
Själv har jag haft några prövningar för att visa att jag klarar av att leva här. Föst var det detta med att komma upp i vinterväglaget. Efter tio försök fick jag ge upp och ställa bilen vid garaget. Tack Sven-Olov! 
Sedan har jag haft en kompiskompis som rekat marknaden för att hitta en fyrhjulsdrivaen bil, lagomt gammal och till lakoma peningar. Igår var Tomas och jag att tittade på en Hondai från 2001, en ägare, få mil, pedantiskt skött. En pärla! Vi var och körde på en brant moddig byväg i närheten. Mitt i backen stannade jag och startade........... inte ett enda släpp. Automatväxlad, som min dotter säger att "äldre" ska ha. Så man är "äldre" nu? Eftersom jag vet att det bästa kommer från SydKorea, slog jag till! Får en elgräsklippare på köpet.
Jag brukar tänka "detta ska inte upprepas" när det är något som inte funkar. F o m fredag (när ajg hämtar Hondaien) kommer jag alltid att komma upp till Konvaljbacken!
Den stora utmaningen är dock att vattnet till tvätt/duschrummet har frusit. Har fått låna en byggtork av Pelle. Hoppas att den löser det akuta problemet.Har även blåst in T-röd i duschslangen för att lösa isproppen i väggen. ................också en prövning för att se om jag är värdig att leva i yttersta havsbandet, Höga Kusten.  Tur att jag har basttun............. och Elsy!!! 
Jag är helt övertygad om att: "Detta ska jag klara!" Sedan får det bli en lärande situation, där jag vidtar sådana åtgärder att det inte upprepas. Är man pedagog så är man!

lördag 27 november 2010

Ljuset




Visst är det, som att det vänder när man får  hänga upp stjärnorna ................. även om det är svårt att få dem  parterellt med glaset i rutan

 ställa ljusstakarna i fönstren
 och med froststela fingrar knyta fast ljusgirlanderna på altanräcket?! ........ som att mörkret viker undan, tappar sitt grepp. Jag vet att det är ett par, tre ve ckor kvar innan det vänder "på riktigt" men härligt att hjälpa ljuset på traven,........ visa vägen liksom! 
November är annars en månad jag skulle kunna vara förutan............. men den kanske behövs den med, för att få ihop helheten? 
Skyltsöndagen märker man, Tack och lov!! inte av alls här på Konvaljbacken. Det där med en köpfri lördag som idag är ingen uppoffring! Det skulle räcka att vi hade köpetisdag!............ eller torsdag möjligen!
Önskar Dig en fin 1:a Advent!


fredag 26 november 2010

40 Umeår

Efter 40 år i Umeå lämnade jag min trivsamma lägenhet i gryningen idag. Tapetserarna hade just kommit och tagit lägenheten i besittning för att den nya hyresgästen ska kunna sätta sin prägel på den, medan jag bar ut det sista. Jsg har bott på Prinsgatan 27 i 12 år, så det är dax för omtapetsering enligt reglerna. När jag flyttade in var huset nybyggt. Av de fem bostäder jag haft har tre varit sprillande nya när jag flyttat in 
Vädret kunde inte varit värre, som för att hålla mig kvar.............. men jag har bestämt mig att bryta upp. "Att bryta upp kräver sin man. Att sticka svansen mellan benen är en svår konst" skriver Torgny Lindren i sina memoarer Minnen. Man kanske har konstnärliga anlag?!
Jag har haft förmånen att känna mig hemma varhelst min resväska stått, men aldig såå hemma som på Konvaljbacken. Jag lämnade i snöstorm, men väl inne i Ångermanland, vid Mosjön, kom solen.............. sedan drog det ihop när jag närmade mig Ullånger, men det märkte jag knappt,............ var helt upptagen med att planera ankomsten. "Ska jag köra upp till Konvaljbacken eller backa upp. Hur kommer jag längst?" När jag närmade mig förstod jag att det inte skulle spela någon roll då det säkert skulle vara igendrivet. Men döm om min glädje, när jag kom till Snvöjbacken och ser att Pelle "dragit upp" vägen upp till Konvaljbacken. Ett fabtastiskt ställe jag kommit till!! 

söndag 21 november 2010

Nattens spår

Sååå spännande att i gryningen ta vår morgonrunda idag, 3 cm nysnö och därmed har vår runda förvandlats till en spårlärobok. Fem rävar, två älgar och
tre harar hade helt nyligen ostressade korsat vår väg.
Molly måste naturligtvis analysera spåren på sitt sätt! Undrar vilka variabler hon mäter, om kan känna att det är en hare eller om det bara är åldern på spåret hon känner?

lördag 20 november 2010

Tar det aldrig slut?

Jag har nu tagit med mig fulla bilen med flullproppade flyttkartonger varje gång jag åkt till Konvaljbacken under hösten........... packar upp och fyller alla garderober, förråd, byråer och skåp för allt vad tygen håller. 
Såg i tidningen att de har en utställning på Nordiska museet om att vi har så svårt att slänga saker. Jag borde se den, ändå har jag nu fem tackkort från Myrorna.
Det kommer nog att dröja innan jag behöver fylla på skafferiet i alla fall ................  sirap  bör räcka till tio/ femton knäckkok och fyra pkt Mazena redning bör också räcka ett tag................ men man kan ju inte kasta bort riktig mat?! Helt otänkbart med den uppväxt och uppfostran jag har i ryggsäcken.
Det var en viss känsla förra onsdagen att trycka ner mina rektorskostymer i klädinsamlingskontainern! Kanske någon rektor i Pakistan som får användning av den?! Lycka till!
Hoppas att allt detta ryms i skänken! Om man ser till alla snapsglas och det faktum att i flyttlasset även finns fyra nya superställ så skulle jag vara en snapsdrickande friluftmänniska.
Kommande fredagmorgon går det allra sista flyttlasset................... Det känns fantastiskt!

fredag 19 november 2010

Problemlösning

När jag kom hade Pelle varit snäll och "dragit upp ett spår" med snöslungan upp till Konvaljbacken. Det var såå fint när jag kom, alldeles slätt och bara några cm packad snö i spåret................ men bilen klarade inte att komma upp, ....  trots flera försök (Det är mycket brantare i verkligheten än vad bilden visar.......... varför är det så svårt att få en bild som visar lutningen?)
......... Nåväl, det var bara att lämna bilen och gå upp. Tog på mig vandrarskorna och gick ner igen för att analysera läget. Det var helt enkelt så slätt att vinterdäcken fick inget fäste trots dubb. 
Jag skottade helt enkelt tillbaka en del snö och trampade till. och hipsi vipsi .......................
kom vi upp. Efter tre försök, där jag stannade precis innan det skulle börja spinna, backede ut på stora vägen och tog ny fart. ................. men riktigt upp kom vi inte, men skam den som ger sig..............får göra ett nytt försök i eftermiddag när den snö jag skottat i frusit fast bättre.
Min rallyförarkompis Janne sa en gång att en tvåhjulsdriven bil bara driver på ett hjul och en fyrhjulsdriven driver på två hjul....... om man inte har diffresialspärr..... eller antispinn.
Jag kanske måste byta till en fyrhjulsdrivan, trots allt. Tur att jag kan ha bilen nere vid Sven-Olovs stora garage, så det är ju inte nödvändigt att köra upp på vintern............... men skam den som ger sig! 
I eftermiddag ska jag se vad  Elsys fyrhjulsdrivna Suzuki klarar av........... men det beror på föraren också, sa Janne, rallyföraren.


onsdag 17 november 2010

Livets efterrätt

Det är lika roligt varje gång, som jag får träffa mina barnbarn Alma och Karin. Att komma till deras dagis  för att hämta och se att de är precis lika glada som jag  att ses igen är en häftig känsla.
Varje gånng vi träffas har jag en "morfarsdag" med den ena av dem........... vi sticker iväg och gör något på tu man hand en hel dag. I lördags var det Karins tur ............... de håller själva rätt på vems tur det är och bevakar den som om det vore Inkaguldskatten.............. Karin och jag åkte buss till Sundbybergs simhall, badade och hade hur kul som helst. Fikade förstås innan badet och avslutade dagen med restaurangbesök
På söndagmorgon var det gympadags. Ett 10-tal barn och föräldrar har hyrt en gymnastiksal i skolan som ligger bara 200 m bort........ en av föräldrarna är turligt nog idrtottslärare, så aktiviteterna var många och lika roliga som mångskiftande. Karins fotbollsdress från Spanien kom väl till pass. Almas flamencoklänning hade nog varit lite svårhanterlig?! ................... så det fick bli tröjan från hennes första springtävling, Knatteloppet, 1,7 km............ en blivande marathonlöpare, som morfar?

tisdag 16 november 2010

Sista natten med gänget

Sitter nu på Centralstationen i Stockholm och inväntar tåget, som ska ta mig hem.......... förhoppningsvis.
Har varit här på en sista Versamhetsutvecklingsträff för det riksgymnasium jag ägnat de sista 20 åren av mitt yrkesliv. En lite sorglig träff som gör det tydligt att "nu är yrkeslivet slut"......... men livet är lånmgt ifrån slut........ längtar redan till nästa fas!............ på Konvaljbacken!
Festen på kvällen med bowling i den gigantsiska restaurang/bowlinghallen, granne med IKEA, blir ett minne att ta med mig.................. synd bara att Gunnar vann. Jag hade flera stiker, men alldeles för många klot i "diket". Kul att de introducerade mig i denna pensionärssport, som man kan utöva även på Nordingråvallen

Fick en oerhört vacker ljusstaken av skånsk svart diabas ......... och jag som trodde att de bara hade kalops  och svartsoppa i Skåne. Den kommer att pryda stora bordet i Stockstugan.