En natt på Rotsidan - magiskt!

Natten som gick sov vi på Rotsidan soluppvärmda klippor

.....kom dit vid nio på kvällen. Vattnet inbjöd till fotbad, ljuset upplöste horisontlinjen, havei blev ett med skyn.....Kerstin fick något religiöst i blicken....... Molly var mest förväntansfull.

Rådjurspaté på tunnbröd, gott rödvin i vandringskosan.

....så bara fixa skafferiet på en klipphylla, rulla ut liggunderlagen och sovsäckarna, låta Molly inta en strategisk plats....och sova 10 meter från stranden, till det rofykkda kluckandet från havet.

En magisk natt..

.

Alltid varmt och soool!

Ja, så minns jag midsomrarna.....

När jag tänker efter riktigt har nog de flesta inte varit det......men så minns jag dem, troligtvis för att det är "soliga minnen",

...som i år.......

Av klädseln på bilden förstår jag att det nog inte var så varm.....och blött i gräset ser det ut att vara..

....men om något år kommer även 2014 att ihågkommas som ett soligt minne

.....trots att alla vet att efter "Små grodorna" kommer "Vi äro musikanter"

så blir det en hel del diskussion innan vi bestämmer oss.

Och numera är midsommarmaten så oerhört enkel, sedan jag läste i Büffé.....eller var det DN?  att har du bara en bra efterrätt så är midsommarmaten alltid LYCKAD .....och en  en stark ost på bordet

.. 

Eftersom jag har barn och barnbarn som har allehanda ingredienser de inte tål, så ringde jag bara till David på Gårdsbutiken och räknade upp alla ingredienserna som inte får vara med......och hämtade sedan Världens läckraste jordgubbstårta som alla kän avnjuta.....och Västerbottensost ingår ju  i standardsortimentet på ICA-Vallen.

Perfekt middag efter dansandet alltså!

Arbete förenar

Under 80-talet jobbade vi tillsammans.

Kontakten har vi hållit även sedan vi "skingrades för vinden".

Jörgen återvände till Dalom, Sverker blev kvar i Umeå......... själv tog jag mitt förnuft tillfånga och flyttade till Nordingrå.

Under tre soliga dagar har vi haft vårt tredje Gubbkonvent, i år vid den vackra sjön Lillarmsjö i Västerbottens inland. Att konventet förlades någon vecka innan mygginvationen uppskattades!

Eftersom det är arbete som förenar, så arbetar vi också under varje konvent.

Alla kan ju inte arbeta samtidigt! Dokumentation är viktigt! "Lyft upp stenen igen, Jörgen. Bilden blev inte perfekt!" .... efter någon timme var stenkistan vid bastutrappen klar.

Så dax att lägga ut och föraankra badbryggan. Eftersom Jörgen alltid velat bli sjökapten och redan hade blöta byxor fick han chansen  att "stå på bryggan"

 Vinden förde bryggan på plats. Sedan var det bara att banka ner spetten som håller bryppan förankrad.

Jörgen klarade balansnumret i den hårda vinden med bravur.

Vi hade också flera kulturpunkter på schemat..... vi var ju i närheten av en Kulturhuvudstad.

Allt från kafébesök till murkeljakt på gigantiskt kalhygge.

Utedass är väl ändå norrrländsk kultur i koncentrat!?

Undrar vilken konstnär som designat dasset/vedboden?.... eller så har den gode Sverker använt sig av HSH-metoden......(Hipp som happ -metoden)!. ...tjusigt, hursomhelst....och luktfri!

 Nästa års konvent skall hållas i en fabodstuga i närheten av Falun.

Ser redan fram emot denna tillställning.

Isberget.....som bäst

Många gånger, när jag passerat grannbyn, har jag sagt: "Jag ska upp på Isberget en dag. Det måste vara en betagande utsikt!" 

Idag blev det av!

NU är det som bäst att knata upp ....och njuta av den vidunderliga utsikten.

Ingen mygg, inga jordgetingar, inga löv som skymmer!

....som bäst helt enkelt!

Härifrån ser det ut som om Älgsjöberget stupar rätt ner i havet!

..... får nästan svindel när jag titta ner mot Näsviken. 

Gott med en kaffetår vid vindflöjeln när vi kommit ändå upp.

Lasse hade gjort goda mackor. Bara det!

Undrar hur många stormar pilen klarat av sedan Mariannes morfar satten upp den 1915

.......ja, snart hundra år sedan. Kullagret är bytt och smord några gånger.

....men så var han också smed, Mariannes morfar.

Tungan rätt i munen

Idag kör Holmen de sista timmerlassen från avverkningarna vid Nol-i-Backen.

För att komma åt virket har man brutit en ny väg som kräver sin man att köra ett 60 ton tungt ekipage efter.

Moderna timmerbilar är gigantiskt stora. Föraren ser ut som en liten knopp däruppe. Lägg märke till spetsgardinerna!

"Vill du åka med upp till vändskiva?"

Bara att klättra upp i bilen är ett helt företag.....börjar undra var hissen finns!

Förarplatsen ser ut som ett kontrollrum i en medelstor fabrik!
........och välstädat...som sviten på ett femstjärnigt hotell!

Jag skulle knappt kunnat vända min lilla plutpluttbil på vändplatsen. Här vände de två jätteekipage ...samtidigt! Som en yster dans!

Själva lastningen går i ett huj! 3, 4 stockar i varje "tugga".

Så kommer de 60 ton gigantiskt stora vidundren neråför den branta, smala vägen, som slutar i en ganska skarp kuvra nere vid sjön. "Med 60 ton bakom ryggen, vill jag inte bromsa för tvärt..... På sommarföre är det ju ingen konst, men värre var det när vi körde här i vintras!"

Det gäller att hålla tungan rätt i mun!