Never ending story?

Snö,  s n ö ,  S N Ö!
.....och tjutande hård blåst på det!

Tur att Håkan finns!
Oavsett hur mycket det vräker ner och hur oframkomlig vägen är....så kommer han!

Min hjälte!

Lugnt och fint..... 

Utan honom hade vi varit insnöade i 2 veckor vid det här laget.

...och i stort sett inget läggar han av på min lilla väg när han passerar. Jag begriper inte hur han bär sig åt!?

...och tur att Pelle finns med sin stora traktor och snöslunga. 

Hittills har jag använt honom som säkerhet bara, något att ta till när inte jag klarar snön själv genom att hanskotta.....men nu närmar vi oss gränsen för vad jag klarar.

Det känns framförallt så meningslöst att skotta, skotta, skotta i 3 timmar

...och en kvart efter att jag är klar har ALLT blåst igen.

Tänker på bonden Paavo, ni vet han i Fänrik Ståls sägner som grävde diken.

Tänk att jag fortfarande kan dikten, trots att jag tyckte att det var helt meningslöst att vi skulle lära oss  dikterna , som en finländsk författare (Runeberg) skrivit för länge sedan.

....och dessutom utantill!!

....men de sitter!