Återseendets glädje

Min förra hund, Tessie,  hade en Olle som daghusse, när jag bodde och jobbade i Umeå.

De var oerhört fästa vid varandra.

Olle satt varje morgon vi sextiden och väntade på att hon skulle komma.

Han blev mycket ensam och ledsen när hon fick en obotlig sjukdom så att hon var tvungen avlivas.

Nu har han 90 år fylldaq flyttat till en mindre lägenhet "öst på stan" och jag till Konvaljbacken

och Molly flyttat in hos mig.

Hm trrivs inget vidare i sin nya lägenhet 

tycker att det är för stillsamt!

När vi var i Umeå gångna helg gjorde vi ett besök hos Olle.

Det är lätt att se och förstå vad oerhört mycket en hund kan betyda!