I går eftermiddag åkte jag in till Ö-vik för medlarmöte. Vi som medlar för unga som begått brott träffas med ojämna mellanrum för att debriefa, oerhört värdefulla träffar.
När jag kom in mot Vallen var det som att närma sig San Fransisco, en känsla att komma till en storstad när man såg "storstan" på andra sidan Vågsfjärden.
Allting är relativt!
Jämfört med de två gatubelysningar jag ser nere vid byns postlådor
var det storslaget!
Jag förstår det där så väl Ingemar. I min lill aby var det inte mycket ljus heller förr i tiden. Stjärnorna var det starkaste uteljus man hade i vinternatten. När jag åkte första gången till Stockholm, det var juni 1980, då åkte vi via Haparanda och längs hela kusten. Natten var mörk, och förstod inte hur det kanbehövas så mycket lampor. För nära städer fanns det miljoner lampor.
SvaraRaderaJag tror att jag sov inte många timmar den natten. Vi åkte över så många broar och det var så vackert, det var dimma och halvmörkt på väg ner. Nu för tiden så är jag alldeles lycklig de gångerna h´jag hamnar på landet. Där är det tyst, och man kan se stjärnorna och mörkret är faktiskt mörkt! Så förra helgen när jag kom hm från landet, gick jag en lång bit på en obelyst väg, såg inte mina fötter, hade ingen ficklampa heller. Det var spännande. Sen kom månen upp sakta, röd som en apelsin, och jag steg in i bussen som tog mig tillbaka till den tråkiga stan..
Ha en fin vecka
Kram7Raya
Terve taas ! Raya har rätt. Samma väg via Tornio-Haparanda-Kalix-Byske-Skellefteå-Piteå-Luleå-Umeå-Örnsköldsvik-Ullånger-Älgsjö...och många andra byar tusende gånger och med miljoner lampar. Nu är många vindkvarnar tex i Piteå område och jag tycker inte ? Kanske för ljuset. Vi hade hemma som barn bara Aladdin, i granne var Hasak eller Tilley-oljelampor och gaslampor. Och sen kom elektrik ! Fantastikt, men med vilket pris. Måste drukkna många lappiska byar. Lokka-Porttipahta "handmade-sjöar" över kulturområde många meter vatten. Men vi har ljus och gruvor. t lapp i Sirkka
SvaraRadera