Bussresan

...började redan på busstation. En tjej med en 16-månaders ridgebackhane kom insläntrande. Hon sa "Ojdå" när hon upptäckte Molly som låg intet ont anande framför mina fötter. Döm om min förvåning, när Molly tog det hur kallt som helst och låg okopplad och bara lite nyfiken med kopplet ringlande framför sig medan jag gick ifrån och fotade dem. Ridge back-killen hade, som synes, svårare att hålla sig i styr,

Väl inne i bussen gisk resan hur bra som helst! Molly visade att den träning vi lagt ner (möta minst 10 nya snälla människor och fem snälla hundar varje dag), hade hon tagit till sig och stressade inte upp för alla som klev över henne eller att ridge back-killen satt på ett säte 2 meter bakom henne. Ingen trodde annat än att Molly var en van resenär. 

Mellan Normaling och Husum somnade jag naturligtvis..... gör alltid det av någon outgrundlig. En medresenär knackade mig på axeln och påpekade att "Din hund har gått iväg". Nyvaket såg mig onkring och min första tanke när jag förstod att jag somnat var : "Har bussen stannat och Molly gått av?" .... men lugnade mig när jag såg att Molly gått och lagt sig nedanför Ridge back-killens säte. Hur coolt som helst. Vilken hund jag har!