Kan något vara ljuvligare än att efter en dag med skogsvandring, listning, bilrep och Mollyträning (regnapportering och regnplatsliggning), göra eld i bastukaminen, känna förväntas glädje medan man går till bastun, lägger in några björkklabbar till och känner värmen öka.
Hörde i radion för ett par veckor sedan att man haft VM i bastubad. Två döda! Man tävlade om vem som kunde sitta längst i högsta hetta, 135 grader visst. Hur tokig får man bli? Jag förstår ingenting. Hur kan man tävla i bastubad, som absolut inte har med att klara hetta att göra utan att njuta av värmen.
Jag brukar börja på 65 grader, känna värmen komma, hur porerna öppnas och renheten komma. Skölja sig genom att hoppa i sjön eller slå en balja vatten över sig på bastualtanen, innan man går in i värmen igen, slår vatten på de heta stenarna och låte ångan svepa in mig..
Sedan ett fotbad, rakning och några "pisksnärtar" av het ånga (för den som är lagt åt det hållet), innan relaxen på bastualtanen.
Någon sa att det är i basun sanningar sägs. "I bastun har alla samma uniform" annars har vi ju alltid "uniform" som visar vem vi är, vilken ställning vi har (T-shirt - knytblus, jeans - Armanibyxor, osv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar