Mötte idag en kompis som tyckte att det var tråkigt att hennes hund inte gillar att vara ute i dåligt väder........"Vi har inte kommit ut på hela helgen" När jag frågar hur hon kan veta att den inte gillar regn, rusk och snöstorm, svarar Lena: " "Så fort jag vänder om hemåt blir det en himla fart på Aradon, för då vet han att vi skall hem"
Någon sa att mörkrädda mammor (eller pappor?) får mörkrädda barn............. samma är det med hundar. Finvädersmänniskor får finvädershundar. Det har med ledarskapet att göra. Om vi inte tränar platsliggning i regnväder så kommer hunden naturligtvis att gå upp från platsen om det regnar på tävlingsdagen.
Om vi själva hela tiden lägntar att få fara hem och slippa ruskvädret "smittar" det av sig på hunden "Om jag gör en apportering till i detta dj-la väder kan jag väl få pricka av regnapportering?" Först när vi själva tycker att den slitna klyschan "Det finns inget dåligt väder........." kommer vi att få hundar som funkar i alla väder............ men visst var det ljuvligt att komma hem efter gårdagens träning (15 mm i regnmätaren), göra eld i bastun när man dragit av stövlar och regnkläder!. Molly hade gärna stannat en timme till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar