torsdag 26 juli 2012

Fingret urholkar stenen

Gutta cavat lapidem 
non vi sed saepe cadendo - 
heter det visst, 
Det lär betyda någonting om att "Droppen urholkar stenen, inte genom kraft utan genom att falla ofta ..... och lääänge.... "

På utsidan av klosterkyrkan i Vadstena har människor alltsedan den bygdes på 1300-talet gjort korstecknet med fingret mot kyrkväggen medan man mumlat sina böner.
Nu är korset centimeterdjupt i stenen.
Armbryterskan Heidi Andersson beskrev det norrlänska kynnet fint i sommarprogram.Hon kalklar det Pärgrävarmentaliteten: Man tar ett pärgrev, ställer sig i ena hörnet av ett fotbilssplanstort pärland (potatisland) böjer sig ner och börjar gräva, tittar inte upp och tänker "Hur ska jag orka allt detta!? Jag kommer ALDRIG att bli klar!", utan gräv bara! Efter ett några dagars grävning är det klart.
Samma mentalitet gäller när man tränar hundar. Många försöker ett par gånger och säger sedan: "Den lär sig ALDRIG!" .......... men om man fortsätter några hundra gånger så falller poletten ner.



3 kommentarer:

  1. Jag önskar att jag hade ett sånt kynne, för jag känner att jag ger upp alldeles för lätt..
    Kram M

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Tänkvärda saker du skriver om.
    Ha en fortsatt fin sommar!
    Hälsar
    Annemo

    SvaraRadera
  3. Härligt inlägg med tänkvärd liknelse. Jag är har en finsk mamma som och vuxit upp med att bara fortsätta gräva! Nackdelen är att jag har oerhört svårt att be om hjälp, det känns nästan som ett nederlag...dumt. Men å andra sidan att klara av en "omöjlighet" stärker enormt!
    Jag gillar ditt sätt att se på hundträning! Det måste få ta tid, inget som någon annan fixar åt en i något tv program på nolltid.

    Kram
    Cia

    SvaraRadera