Leta, leta ............. och l e t a

Jag gillar inte när hundar skäller i tid och otid.....

har därför lärt Molly att hålla tyst, Hon gormar lite lågmält om hennes kompis Exa är upp vid postlådorna deras, eller om någon bekant går efter vägen, eller om rådjuren går och betar för nära,.... 

annars är hon tyst.

Idag hade jag önskat att hon inta varit fullt så tyst.

När vi ätit frukost på altanen i strålande sol,frågade Stefan: Var är Molly?" 

Hon brukar sällan vara mer än en meter från mig om jag inte bett henne stanna kvar någonstans...

men ingen Molly i sikte. Jag ropade, visslade............. men ingen Molly.

NU blev jag orolig!

Jag visslade värsta busvisslingen jag kan, så till den milda graden att till och med katta kom rusande från skogsbrynet och undrade vad som stod på.

Gick till grannen, som har Frolik i en burk i skafferiet, om han sett henne. "Nej, Molly har inte synts till "

Hem och leta igen.....

"Men där ligger du ju!" 

På kvällsaltanen! Hur kunde hon ha kommit dit? Visst ja, jag gick ju ut dit som hastigast för att ropa till Stenan o Kelly att frukosten var serverad. Molly som aldrig är mer än en meter från mig, följde med dit och blev utestängd.... och det är inte lätt att se en svart hund som ligger i skuggan en så solig dag .. och som ar alldeles TYST.

Nu får lag lära henne att skälla till på en viss visselsignal.

Tänk vad mycket tid man lägger ner på att leta!!?