Molly har sprungit bort

Man blir både kall och varm, arg och förtvivlad............... men mest en oerhörd känsla av maktlöshet!

Vi var ute på vår runda. Molly ett tjugotal meter före............. så helt plötsligt ............ for hon, som en pil rätt in i skogen. Jag var snabbt framme med pipan, men det hjälpte inte. Jag visslade "Hitsignalen"..... ingen hund

. Det gick evigheter, jag hann tänka på alla harar som nu har ungar och vad man borde göra med oansvariga hundägare, som tror att de har ordning på sina hundar och därför har dem lösa............ jag hann tänka "är det en lo som väckt hennes intresse så in i Norden, så är det inte lons fel att Molly blir en blodpöl!"

Men så efter säkert en kvart.........kommer en prick långt därborta, när pricken växer så ser jag att det är Molly.
Inget beröm,, utan säger åt henne att jag inte gillar vad hon gjort. Min tanke är , samma tanke som när vattnet frös i vintras:
"Detta ska inte upprepas!"
Att bestraffa henne gör bara att hon lär sig att: "När jag sprungit på egen hand, så blir han galen, då är det bäst att man aktar sig!", koppla henne är heller inget alternativ, jag vill ha en hund i mitt mentala koppel inget annat.............. Att slå henne "finns inte på kartan", visar bara vilken makt jag har och hur utelämnad hon är.

Så vi går tillbaka till det ställe där hon stack iväg och tränade inkallning med pipa, utan pipa, med handtecken, med vanlig vissling, så att hon var så pinfull av inkallning att hon för alltid kommer att förknippa platsen med: "Ila kvickt till husse!"., Sedan gick vi en runda på våra 7 km och när vi gick tillbaka så tränade vi ytterligare inkallning.

Jag garanterar att hon inte kommer att springa bort igen., i alla fall inte där hon stack iväg idag!