Kreativitet

Förra helgen var jag och min dotters familj till bakluckeloppis vid RosenHill, på Ekerö..

Där köpte de en julgransfot, då den gamla börjat läcka vatten.

När vi kom hem ställde de den ute på altanen "så länge".

När jag och barnen kom hem på tisdageftermiddag frågade Alma mig: "Får vi göra en julgran, morfar?"

Eftersom jag är just morfar är ingenting förbjudet ........ nästan i alla fall, så jag sa: "Visst får ni det!" och tänkte i mitt stilla sinne "Hur har ni tänkt att det ska gå till?", men höll god min,

De for ut på altanen , sprang till skogs och hämtade några pinna, de skruvade fast i julgransfoten, kom in till mig och ville ha några av mammas fönstrputsartrasor som hun rivit till av trasiga lakan, hämtade en sax..... och snören

De höll på någon timme och hade ofantligt roligt .... och var sams hela tiden, inte minst viktigt för en morfar

Så var skapelsen klar.

På kvällen tag Anna bort hela konstverket och la julgransfoten i "Jullådan". 

Jag gormade och tyckte att barnen väl kunnat få ha kvar julgranen, som de lagt ned så mycket jobb och skaparkraft på. Anna höll med, men skadan var ju redan skedd..... som tur var hade de  somnat när hon började riva den.

Döm om min förvåning: Barnen frågade inte en enda gång: "Var är granen vi gjorde?"

Vad är man brukar säga?

"Det är inte målet som är det viktigaste utan resan dit", 

Så sannt!