Jag bestämde mig redan i julas.
Att ha ett litet kalas, såhär på vårkanten.
Fira solens värmande återkomst..
Själva matlagningen är ju inte svårt,
tidspassningen mellan rätterna kanske.
Vem vill äta rätter som kallnat eller rätter som inte är klara?
Annars är det ju bara att följa ett recept eller improvisera.
Svårast är ju att begränsa mig vilka jag skall bjuda..
Egentligen skulle jag vilja bjuda alla
....... men det får bli på sikt.
Jag kan ju ha flera kalas.
Alla Lassar jag känner i grannskapet,, skulle ju kunna vara något
... med respektive förstås.
... nästa gång kan jag ju bjuda alla Per jag känner...
när grannen kommut till sin stuga
"Å, du skulle ha varit med när....."
Ingen märker att vi fick vänta på varmrätten.
Rostade rotfrukter tar 55 minuterpå sig i ugnen!
avrundade med en kopp kaffe vid brasan.
Så många roliga och lärorika historier har jag inte hört på lääänge!
Tänk vad fantastiskt mycke vi varit med om ..... tillsammans.
För det var meersmak!
Mysigt ..härligt ser ni ut att ha det tillsammans .. det är nåt visst med den där samvaron När spontanitetens minnesmaskineri drar igång Förstår du längtar efter nästa kalas Hoppas stormen håller dig på fötter och träden på plats Kram
SvaraRaderaTerve ! En av bäst stil ha gammalt tradition att njuta. Utan tv, bara med "Lassar" och ärliga historier. Behöver bara lyssna och höra , vad man ville säga. Och kan prata med. t lapp i Sirkka
SvaraRadera