Göra någon glad kostar så lite.

I helgen har vi haft Konstrundan här i Nordingrå under pingsten. 33 konstnärer har ställt ut i sina ateljéer.
Jag kom till Kulturfabriken i Mjällom och binder Molly i skuggan (31 grader varmt).
När jag är på väg in så ser jag en liten pojke gå fram mot hunden. Jag går fram till honom och säger att Molly är väldigt snäll, men att hon kan hoppa på honom så att han ramlar. Så jag vill att han klappar och sedan låter henne vara när han klappat. Då följer han med till ingången till fiket i samma hus, men frågar "Kan jag klappa igen när du kommer ut" "Javisst " svarar jag, men glömmer bort löftet, till dess jag en timme senare kommer ut igen. Då när vi passerar fiket säger hans mamma som jobbar där "Han väntar på dig!"
Och utanför sitter pojken, har suttit där en timme och väntat.

 Så vi går fram till Molly och han får klappa. 

När jag skulle binda henne första gången så stötte jag huvudet mot en brandstege som satt på huset. Pojken såg att jag tog mig åt huvudet och ojade mig.
När han klappat färdigt, så sa han "Ska jag blåsa?" Jag föstod inte först, men kom sedan ihåg och böjde mig så att han kunde blåsa på bulan. ........... hans sätt att uttrycka sin glädje att ha fått klappa Molly. Det behöver inte vara mycket för att ge Glädje!