Under dessa vårvinterveckor, när vi har haft fantastisk skare som blivit för skarp för skidorna, har Molly och jag förlagt våra vandringar till skoterspåren. Lojakten har ökat akteviteten av skoterkörning under några veckoslut, så nu är det bara att ta dem i bruk för oss övriga.
Häromdagen tänkte jag att vi skulle göra ett litet experiment. Ett spår går över berget till Öden och via Näslunda hård tillbaka till byn. På tre ställen efter vår 7 kilometerstur, la jag in olika moment, jag kommenderade "framåt" på ett ställe, "bakom" på ett annat och på ett ställe gick vi av spåret och skalade och åt en blodapelsin på en liten platå med milsvid utsikt. Det är praktiskt att ha en hund som gillar blodapelsiner lika mycket som Husse. Jag var noga med att göra varje sak på exakt samma ställe vid varje tur. I dag på morgonen gick vi rundan för fjärde gången.
När vi hade femtio meter kvar till "apelsinplatsen" tog hon väldig fart, sprang ut mot platån stannade och tittade uppfordrande på Husse "Ska det behöva ta evigheter att skala en apelsin??"
Det var ju inte mer än rätt att Molly fick samla ihop apelsinskalet....... jag hade ju skalat, och fick även bära med det hem..
Något mer förvånad blev jag när vi kom till de andra något mindre lustfyllda ställena för "bakom" och "framåt"............... men samma sak där, men något mindre frejdigt. Utan att jag sa ett knäpp kom hon och intog sin plats i mina fotspår med nosen i mina knäveck där jag tidigare gett kommandot "bakom" och när vi kom till framåtstället skuttade hon direkt iväg och intog possiosion 15 - 20 meter före mig.
För oss som går mycket efter stigar och smalare gångvägar är "bakom", "före" och "framåt" underskattade hundkunnanden. "Fot" i all ära, men det kräver bredare utrymme.
En hund lär sig oerhört fort, både vad vi vill att den skall lära sig och sådant vi inte vill att den skall lära sig. Om vi låter den få en liten godbit från matbordet när vi äter, blir det också en vana efter bara ett par godbitar.
Vanans makt är oerhört stark hos hundar.......... och även hos oss?
Hmmm Undas jag, om den inte är lika stark ,hos människan oxå..för när man lyssnar och ser sig runt omkring, verkar vanans makt vara ingrodd Hästarna är det likadant med Lätta att lära sig oxå det man inte vill, om man inte tänker sig för i mötena Men ibland faller man in i lättsamheten som på längre sikt..inte blir/är så lättsam längre..Djuren har mycket att lära oss Inom många olika områden..Lärorikt för en hund/djurägare att läsa om HUR du går till väga med din hund /inger
SvaraRaderaLåter så härligt och tänk så fort de lär....
SvaraRaderaHa en underbar onsdag!
Kram/Lena
Ja, det där med vanans makt..
SvaraRaderaTack för dina kommentarer på min blogg..
..jo jag har massor av bilder, mycket är publicerat
tidigare i olika medier (trevligt med bloggen att man kan återanvända) annat är sådant jag samlat på mig som skisser. I vinter har det blivit en hel hög med bilder till turistbroschyren för öarna i Göteborgs norra skärgård. För övrigt går jag aldrig ut utan ett litet skissblock och en blyertspenna(6B)
sol fr Tina på Hönö
Det du beskriver är det jag tycker är så fantastisk när man har möjligheten att ha hund. Att jobba tillsammans för att lära, man har lika roligt båda två. Nu har jag ingen hund längre och det kan jag sakna.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin torsdag och nej inga cigarrer här;-)
Kram,
Regina
Härligt blogg! En hund som gillar blodapelsiner!
SvaraRaderaDu har en härlig kamrat.
Vanans makt.. Ja det kan vara svårt att bryta gamla vanor.. Men det går om man vill.
Ha en fin helg!
Kram/Raya